Dramapedagogik

Här presenteras till att börja med Mia Marie Sternudds dramapedagogiska forskning byggd kring fyra perspektiv på dramapedagogik och deras demokratiaspekter med relevans för skolans fredsundervisning. Därefter följer en introduktion till det internationella forskningsprojektet DRACON initierat i Sverige, den schweiziske forskaren Guggenbühls mytodramaprojekt (där Sverige ingår) samt några fler exempel på dramarelaterad forskning.

Mia Marie F. Sternudd disputerade 2000 på en avhandling med titeln Dramapedagogik som demokratisk fostran. Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner.

Hon urskiljer och definierar fyra olika perspektiv på dramapedagogik och fokuserar på den demokratiska potentialen i de fyra perspektiven. Den infallsvinkeln har beröring med skolornas fredsarbete.

  1. Konstpedagogiskt perspektiv – i allmänhet med inriktning på teaterproduktion.
  2. Personlighetsutvecklande perspektiv som också rymmer gruppdynamiskt kunnande och som bl a kan sägas omfatta rollspelsteori m.m., det vill säga tekniker som är direkt användbara i fredsarbete..
  3. Kritiskt frigörande perspektiv handlar om en samhällsorienterad inriktning och metod. Forumteater är perspektivets främsta företrädare.
  4. Holistiskt lärande perspektiv – med lärare-i-roll som särdrag i en dramametodik i första hand för skolan.

1. Teater
Med det konstpedagogiska perspektivet avser Mia Marie Sternudd arbete med teater. En teaterföreställning som arbetas fram av en klass eller med elever från flera klasser kan bidra till att skapa sammanhållning och vi-känsla. I teaterarbetet måste allas insatser samordnas och många typer av kunskaper och intressen tas tillvara.

All teater handlar på ett eller annat sätt om konfliktlösning. När teaterföreställningen byggs upp från elevernas egna idéer, via improvisationer till en fastlagd berättelse finns stora möjligheter att ha fokus på konflikthantering av små och stora vardagskonflikter och att knyta lärande om konflikter till teaterarbetet.

 2. Rollspel
Den demokratiska potentialen i det personlighetsutvecklande perspektivet beskrivs av Sternudd som att deltagarna ”erövrar verktyg för att förstå sig själv i relation till andra, och dynamiska processer på individ-, grupp- och samhällsnivå.” Olika former av rollspel kan sägas vara det centrala verktyget för att undersöka relationer, kommunikationsmönster, gruppdynamik och maktförhållanden.

Rollspel kan användas på många sätt och i många olika pedagogiska sammanhang. Rollspel kan genomföras av två personer i en scen som belyser en problemställning för en publik. Rollspel kan användas i handledning av lärare för att undersöka vilket förhållningssätt som främjar nedtrappning av en konflikt mellan elev och lärare. Rollspel kan spelas parallellt i grupper av elever och handla om hur man ska få två grupper med olika åsikter att bli vänner.

Socio- och psykodrama
Psykodrama, sociodrama och sociometri utvecklades av läkaren J.L. Moreno i Wien på 1910- och 20-talen. Han arbetade bl a i flyktingläger för att förhindra konflikter mellan grupper med oförenliga uppfattningar. Metoderna fördes av honom till USA i samband med nazisternas maktövertagande och fick spridning i världen från Morenos utbildningscenter Beacon utanför New York. Rollspel har rötter i Morenos arbete och teknikerna har anammats och anpassats av många efterföljare.

I psykodrama är enskilda deltagares upplevelser grunden för iscensättning och bearbetning. I sociodrama ligger tyngdpunkten på sociala relationer och strukturella förutsättningar. Till skillnad mot pedagogiska rollspel där problematik generaliseras, handlar psyko- och sociodrama om enskilda deltagares konkreta erfarenheter i familj, vänkrets, arbetsplats eller organisation. Rollbyte är den centrala tekniken. Genom intervjuer av protagonisten (huvudaktören) i roll presenteras andra för protagonisten viktiga personer, så att övriga deltagare kan få roller (vara s.k. hjälpjag) i protagonistens drama. Det är en verkningsfull men krävande metodik, som förutsätter flerårig ledarutbildning till psykodramaregissör. 

Se http://psykodramaakademin.se och psykodrama.nu

3. Forumteater och forumspel
Augusto Boal
(1931-2009) inspirerades i sitt teaterarbete av Paolo Freires alfabetiseringskampanjer. Han ville som regissör för Arenateatern i Sao Paulo i Brasilien få publiken involverad i de pjäser om aktuella samhällsproblem som man turnerade med. Han arbetade därför med en slags diskussionsteater.

Boal kände till hur J.L. Moreno använde sig av rollbyte i psykodrama. Ur den erfarenheten av tekniken med rollbyte utvecklade han ett system för hur publiken tillsammans med aktörerna kan undersöka och pröva lösningar av konflikter. En grundläggande princip i forumteater är att förtryckaren aldrig får bytas ut. Det är de förtryckta som ska ”befria sig”, d.v.s. finna nya sätt att hävda sina rättigheter, visa mod och stå på sig. I forumteater finns alltid en joker – en spelledare – som ansvarar för kontakten mellan publik och aktörer. Boal myntade också begreppet spectactor, d.v.s. åskådaren som aktör.

Forumteater står både för den specifika metoden för konfliktbearbetning i samspel mellan åskådare och aktörer men också för ett helt pedagogiskt system för hur man ger folket tillgång till förmågan att uttrycka sig och förändra samhällsförtryck (De förtrycktas teater, 1979). Augusto Boal var verksam i många länder. Han har personligen betytt mycket för att Theatre of the Oppressed idag utövas i ett 60-tal länder i världen och används i de mest skiftande sammanhang.

Att Augusto Boals filosofi och metodik idag har en grundmurad position i Sverige beror i hög grad på Katrin Byréus’ mångåriga utvecklingsarbete inom skolan och genom den fortbildning av lärare och andra yrkeskategorier som hon bedrivit (och bedriver). I sin bok Du har huvudrollen i ditt liv (rev. 2010 s 13) skriver hon att Forumteaterns mål är

  • att förvandla åskådaren till aktiv medskapare – huvudrollsinnehavare
  • att ge människor möjlighet att träna sig inför verkligheten
  • att bryta inre och yttre förtryck

Byréus kallar sin metodiska kombination av värderingsövningar och forummetodik för forumspel. Det markerar en tydlig pedagogisk och mindre teatral och publik inriktning. Forumspel har i allmänhet inte någon utomstående publik utan alla i en undervisningssituation blir medskapare både som aktörer och publik. Byréus’ bedömning är att mer än 100 000 lärare, socialarbetare, dramapedagoger och fritidsledare har nåtts av utbildning i forumspel.

Katrin Byréus’ kurser annonseras rebelbundet på denna hemsidas KALENDARIUM och givetvis också på hennes egen sida byreus.com.

Forumteaterföreningen i Sverige www.forumteater.se bidrar till att sprida kunskap och medvetenhet om metoden.

4. Processdrama
Det holistiskt lärande perspektivet förknippas främst med pionjärerna Dorothy Heathcote och Gavin Bolton i England. Metoden har utvecklats av en lång rad pedagoger och benämns idag oftast processdrama. Den demokratiska potentialen enligt Sternudd består av att deltagarna ”erövrar verktyg för att förstå den universella, mänskliga meningen bakom problem av naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk art”. En central teknik är lärare-i-roll och vanligt är också en struktur med ett antal scener som vinklar in på en problematik från olika håll – något som gör processdrama lämpligt för att undersöka olika parters uppfattning av konflikter. Arbetsformen kräver dock mycket av sin utövare, varför den lämpar sig för lärare med dramautbildning eller i samarbete med dramapedagog.

Varje perspektiv kan hänföras till internationella och nationella företrädare som har haft betydelse för utvecklingen av dramapedagogik under det senaste århundradet som t.ex.
–  Winnifred Ward och Elsa Olenius (konstpedagogiskt perspektiv)
–  J.L. Moreno och Dan Lipschütz (personlighetsutvecklande perspektiv)
–  Augusto Boal och Katrin Byréus (kritiskt frigörande perspektiv)
–  Dorothy Heathcote, Gavin Bolton och Lisa Henriksson (holistiskt lärande perspektiv).

Mia Marie Sternudd använder begreppet agering som samlingsbegrepp för innehållet i samtliga perspektiv och förklarar agering som

  • en dramatisk verksamhet där människan själv eller något som representerar en aktör, i möte med andra försöker levandegöra något som inte finns i det aktuella ögonblicket. Det är en verksamhet som sker med stöd av en pedagog.
  • Teorier om verkligheten blir fyllda av mänskligt liv som deltagarna upplever i ageringen, och den analys som deltagarna gör kan omfatta både gemensamma upplevelser, erfarenheter, tankar, känslor och tidigare kunskap. Det föreligger ett demokratiskt förhållningssätt som präglas av att deltagarna är delaktiga i arbetsprocessens utformande, att deltagarnas erfarenheter är en viktig del i arbetets innehåll, att deltagarna är konstnärligt skapande i arbetsprocessen och att individerna erövrar olika verktyg för att undersöka och förstå olika perspektiv utifrån hur människor talar, tänker, känner, upplever och uttrycker sig i olika situationer (Sternudd 2000).

DRACON INTERNATIONAL

DRACON INTERNATIONAL är namnet på ett forskningsprojekt, som genomfördes 1994-2005 i ett samarbete mellan grupper av dramapedagoger och konfliktforskare i Australien (Brisbane och Adelaide), Malaysia (Penang) och Sverige. Forskningen startade på initiativ av industrikonsulten Jöns Andersson, som hade dramakontakter i Malaysia. Han inspirerade och involverade Margret Lepp vid Lärarhögskolan i Malmö och Mats Friberg vid Göteborgs universitet. Initiativtagarna vidgade kretsen (se nedan) och en första konferens hölls i Adelaide 1995. De följande årliga konferenserna skedde främst på Penang men enstaka internationella överläggningar ägde rum i Sverige. DRACON INTERNATIONAL beskrivs i sin helhet i rapporten Bridging the Fields of Drama and Conflict Management. Empowering Students to Handle Conflicts through School-based Programmes (2005).

DRACON-forskningen prövar om och under vilka kulturella förutsättningar samt hur konfliktteori kan kombineras med dramapedagogik för att träna tonåringar att förstå och hantera sina konflikter på nya sätt. I forskningsrapporten redovisas konfliktteori och alternativ konflikthantering (Alternative Dispute Resolution), dramapedagogisk teoribildning samt hur konfliktteori och dramateori i kombination motiverar upplevelsebaserat kreativt lärande om konflikter. Rapporten innehåller undersökning av tonåringars konflikter med fokus på 14-15-åringars – den period under uppväxten som i forskning uppfattas som särskilt konfliktfylld. Var och en av de fyra forskargrupperna lämnar i separata kapitel bakgrundsbeskrivning av kulturella förutsättningar i skola, hem och fritid samt såväl pilotprojekt som genomförande av slutlig aktionsforskning.

I Brisbane utvecklades en hela skolan-modell där elever tränar elever (peer teaching): Äldre elever lär yngre som i sin tur lär ännu yngre om hur man kan kyla ner konflikter. Erfarenheterna från DRACON-projektet ledde vidare till en stor undersökning av hur mobbning kan förebyggas (Cooling conflict. A new approach to managing bullying and conflicts in school. 2005). I Brisbane-modellen liksom i svenska DRACON i skolan ingår en modifierad tillämpning av forumteater. I båda modellerna ingår praktisk tillämpning av Galtungs ABC-modell. Brisbane-gruppen stod för den mest omfattande klassrumsforskningen. Deras rapport i Bridging the Fields of Drama and… (kapitel 7 s. 372) heter From DRACON to Cooling Conflicts to Acting Against Bullying.

Efter en kartläggning av tonåringars konflikter vid Lärarhögskolan i Malmö genomfördes en serie klassrumsförsök i högstadieklasser på Västkusten och i södra Norrland. Hela forskningsförloppet beskrivs i kapitel 6 Teenagers as third party mediators (s. 312) i Bridging the Fields of Drama and Conflict Management. Den svenska forskningen utmynnade i ett systematiskt uppbyggt program i tolv lektionspass, primärt för åk 8, i DRACON i skolan. Drama, konflikthantering och medling (Grünbaum & Lepp, 2005). Fokus i det svenska programmet ligger på tredje parts möjlighet att hjälpa till att bearbeta eller lösa upp en konflikt genom spontana ingripanden och genom kunskap om opartisk medling mellan två parter med syfte att nå en vinna/vinna-lösning. Det svenska DRACON-programmet har i sin helhet eller i delar använts med andra åldersgrupper från åk 5, på högstadiet och gymnasiet. Det har också visat sig fungera väl i vuxenutbildning, på folkhögskolor, vid utbildning av skolpersonal och på lärarutbildningar. Hanna Sjöstedt genomförde en uppföljande undersökning av  fem elevers upplevelser av det svenska DRACON-programmet 2014.

I Adelaide var aktionsforskningen inriktad mot att utveckla en modell för arbete i klasser med stora sociala problem och kommunikationssvårigheter. Där fick forskningen en socialpedagogisk och antimobbningsinriktning och med en tyngdpunkt på att hjälpa enskilda elever att förstå sin livssituation. Arbete med konflikthanteringsstilar (Thomas & Kilmann) gav liksom i det svenska projektet påtagliga resultat. Deras kapitel heter Adolescent conflicts and educational drama (s. 193).

Det malaysiska samhället och skolkulturen skiljer sig markant från de normer och regler som präglar kulturen i Australien och Sverige. Det innebar att det malaysiska teamet fick utarbeta andra strategier och dramametoder för att nå klasser och skolpersonal med ny kunskap om alternativ konflikthantering. Betoningen på kreativa metoder som Theatre in Education och teaterträning blev en väg. Det visade sig också lättare att starta med utbildning av skolkuratorer och psykologer som i sin tur med stöd av ’facilitatators’ i estetiska ämnen kunde nå ut till ungdomsklasser. Creative arts in conflict exploration är namnet på deras kapitel (s. 253).

Conclusions (s. 422-433) analyserar utfall och ger vissa svar på följande åtta forskningsfrågor:

  1.  Vilka är de vanligaste konflikterna bland unga?
  2. Hur uppfattar ungdomar sina egna konflikter genom drama?
  3. Kan utveckling av relevanta dramametoder och program i skolan förbättra tonåringars förmåga att hantera konflikter?
  4. Hur funktionella är dessa metoder? Kan de fungera under problemförhållanden och i etniskt delade klasser?
  5. Kan samma program användas för lärare och elevvårdspersonal?
  6. Under vilka omständigheter och med vilken effekt kan dramaprogram genomföras i hela skolan?
  7. Vilken typ av observationsmått kan utvecklas för att studera lång- och korttidseffekter av dramaprogrammen?
  8. Vilken effekt har olika bakgrundsfaktorer som nationella och etniska kulturer, skolsystem etc på utformning och utfall av fältstudierna?

Frågorna 1-5 besvaras på ett tillfredsställande sätt och fråga 8 blir belyst i de skilda nationsprojekten. Svårigheterna för DRACON finns inom de områden som 6 och 7 handlar om. Samtliga forskargrupper fick erfarenhet av att skolkulturen och skolledningens engagemang och ansvar i hög grad påverkade möjligheterna till framgång med DRACON. Det gällde alldeles särskilt när forskarna hade ambition att skapa förutsättningar för att nå hela skolan med ett hållbart och långsiktigt program. Men också utfallet i enstaka klasser påverkades negativt av om klasslärare och rektor markerade avståndstagande eller ointresse. Samtliga fyra studier brottades med problem att mäta effekter av programmet på elevers förmåga att långsiktigt omsätta sin kunskap utanför skolan, även om det finns enstaka indikationer på ett sådant resultat. Däremot finns det en stor mängd av positiva enkät- och intervjusvar i anslutning till att undervisningen genomfördes, något som visar på korttidseffekter.

Sammanfattningsvis går det att belägga att elever som har deltagit i DRACON-verksamhet i varierande grad har fått ny kunskap och förståelse för konflikter på tre nivåer: en social nivå, där de har lärt känna varandra på nya sätt, utvecklat känslor av kamratskap, empati och respekt samt fått förståelse för betydelsen av samarbete och att lyssna på varandra en estetisk nivå, där de har utvecklat förmågan att finna kreativa sätt att uttrycka känslor och tankar och en kognitiv nivå, där de har upptäckt och förstått konflikters natur, olika sätt att hantera konflikter och fått nya perspektiv på liv och samhälle.

Det australiensiska teamet i Adelaide: Dale Bagshaw, Rosemary Nursey-Bray och Ken Rigby.

Det australiensiska teamet i Brisbane: Bruce Burton, John O´Toole och Anna Plunkett.

Det malysiska teamet på Penang: Latif Kamaluddin och Janet Pillai.

Det svenska teamet i DRACON International: Mats Friberg, Anita Grünbaum, Margret Lepp, Horst Löfgren och Birgitte Malm.

Ytterligare exempel 

I samarbete med den schweiziska psykologen Allan Guggenbühl har ett flerårigt forskningsprojekt bedrivits i Sverige med Mytodrama. Det vänder sig till problemklasser inom grundskolan och involverar såväl lärare som föräldrar i arbetet. Programmet omfattar fyra tillfällen med vissa tidsintervall och syftar till att få en vändning mot ett positivt gruppklimat. Problematiken i klassen ringas in utan att någon görs till syndabock. Eleverna lär känna varandra på nya sätt genom lekar och övningar och presenteras för en tillspetsad och hemsk berättelse/myt utan slut. Det blir elevernas uppgift att dramatisera eller måla konfliktens lösning.

Anatol Pikas (1998), som inriktat sitt arbete på forskning om gruppvåld/mobbning, har utvecklat metoder för att utbilda elever och lärare i medling. Han kallar sina metoder Gemensamt Bekymmer-metoden (GBM) och Alla kan bli medlare (AKBM). I träningen ingår videoinspelning av medlingsspel byggda på de konflikter som eleverna redovisat i uppsatser. Pikas har fokus på vinna/vinna-lösningar via skytteldiplomati och medling. Hans utgångspunkt är att man endast får kortsiktiga lösningar om man möter mobbarna med domare-kung-attityd. För långsiktig lösning krävs att alla parter blir opartiskt bemötta och själva medverkar till lösning (se SKOLA/Mobbning/Historik). Trots att Pikas varit aktiv för att utveckla antimobbningsarbetet i skolorna sedan slutet av 60-talet, har hans metoder begränsad spridning. En förklaring kan vara att alltför få lärare har kunskap om medling. Många lärarstuderande kritiserar sin utbildning och anser att de är dåligt förberedda på att handskas med konflikter och mobbning. 

Lärarhögskolan i Malmö har en särställning, när det gäller utveckling av fredsundervisning. Professor Åke Bjerstedts engagemang och stödjande insatser har resulterat i flera avhandlingar (se FORSKNING/Fredspedagogik). En av dem är Karin Utas Carlsson, vars avhandling Violence prevention and conflict resolution ger en rad exempel på hur dramapedagogik kan användas för freds- och konfliktundervisning. Lära leva samman av Utas Carlsson är avhandlingen på svenska vidareutvecklad med fler konkreta förslag på hur man kan använda olika dramametoder i skolans arbete för att utveckla konstruktiv konflikthantering. Tillsammans med Anette Rosenberg Kimblad förmedlar Utas Carlsson handfast praktiskt kunnande varvat med konfliktteori i boken Hantera konflikter och förebygg våld. Boken riktar sig till personal i skola och fritidshem.

Referenser och lästips

Berglind, Hans (red.) (1998). Skapande ögonblick – psykodrama och sociodrama. Stockholm: Cura.

Boal, Augusto (1979). De förtrycktas teater. Södertälje: Gidlunds.

Byréus, Katrin (1990, 2001). Du har huvudrollen i ditt liv. Om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber.

Friberg, M., Grünbaum, A., Lepp, M., Löfgren, H. & Malm, B. (2005) Teenagers as third-party mediators. In: Löfgren, H. & Malm, B. (Eds.) Bridging the fields of drama and conflict management. Empowering students to handle conflicts through school-based programmes. Malmö: Dracon International, School of Teacher education, Malmö University, 312-371.

Grünbaum, Anita & Lepp, Margret (2005). DRACON i skolan. Drama, konflikthantering och medling. Lund: Studentlitteratur.

Guggenbühl, Allan (1998, 2000). Våldets kusliga fascination. Stockholm: Natur och kultur.

Guggbenbühl, Allan, Katrin Hersberger, Tanja Rom & Petra Boström (2006). Helping schools in crisis. A scientific evaluation of the Mythodramaic intervention approach in Swiss and Swedish schools. Zürich: IKM

Moreno, J.L. (1947, 2010). The Theatre of Spontaneity. 2010 Edition. The Northwest Psychodrama Association. U.K.

O´Toole, John & Burton, Bruce & Plunkett, Anna (2005). Cooling conflict. A new approach to managing bullying and conflict in schools. Pearson/Longman, Australia.

Pikas, Anatole (1998). Gemensamt bekymmer-metoden. Handbok för ett paradigmskifte i behandling av skolmobbning. Uppsala: AMA dataservice.

Sjöstedt, Hanna (2014) Undervisning i DRACON. Fem elevers upplevelser av undervisning i konflikthantering med dramapedagogik som metod. Kandidat-uppsats. Högskolan i Gävle. Se www.uppsats.se

Sternudd, Mia Marie F. (2000). Dramapedagogik som demokratisk fostran. Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner. Uppsala universitet.

Utas Carlsson, Karin (1999). Violence prevention and conflict resolution. A study of Peace Education in Grades 4-6. Department of Educational Psychological Research. Malmö School of Education.

Utas Carlsson, Karin (2001). Lära leva samman. Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. Jonstorp: KSA.

Utas Carlsson, Karin (2011). Hantera konflikter och förebygg våld. Förhållningssätt i skola och fritidshem. Jonstorp: KSA.

Österlind, E. (2011). Forum Play – A Swedish mixture for consciousness and change. In S. Schonmann (Ed.): Key Concepts in Theatre/Drama Education. Rotterdam: SENSE Publishers.

 

 

.