Förhållningssätt

Vi väljer inte våra känslor, men vi väljer hur vi ska förhålla oss till dem. (Aristoteles)

Psykologiska mekanismer

Psykologiska mekanismer av betydelse för konflikter är naturligtvis ett jätteområde. Här behandlar vi, ganska översiktligt, känslor och emotioner, automatiska konfliktmönster, psykologiska försvarsmekanismer och härskartekniker.

Det första avsnittet bygger på två böcker av Grethe Nordhelle, norsk psykolog och advokat, som i över två decennier arbetat med medling. Nordhelle börjar kapitlet om emotionella aspekter i medling (Nordhelle, 2007) med det centrala citat av Aristoteles som inleder denna sida: ”Vi väljer inte våra känslor, men vi väljer hur vi ska förhålla oss till dem.”

Skillnaden mellan känslor och emotioner

Det finns, skriver Nordhelle, en kognitiv komponent i emotioner. Det handlar alltså om att känslan kopplas till tankar. Bakom vår upplevelse ligger erfarenheter som kan vara obearbetade. Då kommer dessa att omedvetet påverka oss. Även bearbetade erfarenheter styr våra emotioner men i mindre grad. Tolkningen av något som sker kan ske så snabbt att vi inte ens upptäcker att det finns en kognitiv del i upplevelsen. Den kognitiva komponenten i emotionerna är inte logisk och medveten. Emotionen styrs av omedvetna, lagrade erfarenheter.

Det som skapar emotioner är omedelbara sinnesintryck, erfarenheter och förväntningar, fortsätter Nordhelle. Situationen tolkas och påverkar våra emotioner. Medlaren måste vara medveten om sina egna emotioner, t ex vad hen provoceras av och varför. Hen måste kunna förstå och dämpa emotioner hos parterna. Hur ser förhistorien ut?

Vid en upptrappad konflikt inträffar vid någon tidpunkt ett svart-vitt tänkande, där vi ser oss själva som de som har rätt, med positiva drag, och motparten som den som har fel med negativa drag. Polarisering sker när konflikten trappas upp alltmer. I grupper förstärker individerna varandras upplevelse och beteende (se Janis, 1973).

Vid starkt emotionella situationer blir vår uppmärksamhet på våra emotioner mindre och koncentrationen minskar. Våra reaktioner blir mer primitiva, mindre kontrollerade. Vi blir mindre empatiska och mer fördomsfulla. ”För någon är det en aha-upplevelse när medlaren berättar att hon kan välja mellan att bli sårad eller inte i en konfliktsituation. Ser man att det finns en alternativ tolkning /till det som skett/ är man på väg att frigöra sig från att vara slav under sina emotioner. För andra är det en provokation när medlaren visar på att det är ett val. Upplever man det som en provokation kan man vara hjälplöst fångad av sina emotioner.” (Vår översättning. Nordhelle, 2007, s. 89.)

Automatiska konfliktmönster

Nordhelle (2006) benämner de fyra automatiska konfliktmönstren anfall, flykt, apati och eftergivenhet. Dessa är reaktioner vi tar till i pressade situationer. I mänsklighetens historia har de att göra med överlevnad. Vi tar till dem i självförsvar när vi känner oss hotade. och vi använder oss av dem utan att tänka på konsekvenserna. För medlaren gäller det att synliggöra för parterna när deras reaktioner får negativa konsekvenser och då hjälpa dem att hitta alternativa kommunikationsmönster. För individen (utan medlare) gäller det att själv hitta handlingssätt som leder till målet. Detta kräver kunskaper, inte minst träning.

Vi har i menyn SKOLA/konflikthantering/vinna-vinna skrivit om tävlande, undvikande, anpassande (motsvarar Nordhelles kategori ”eftergivenhet”), samverkande och kompromissande konflikthanteringsstilar. Man har t o m kopplat dem till djursymboler i pedagogiskt syfte. Sålunda är den undvikande stilen densamma som sköldpaddestilen. Här motsvarar den ”apati”, eller ”frysning”.

När vi talade om stilar i konflikthantering tog vi inte upp den automatiska aspekten. Man kan välja att anfalla/tävla (se till egna behov och lämna andras åt sidan), men man kan också bete sig på det viset automatiskt av självbevarelsedrift. Och självbevarelsedriften behöver inte ha att göra med kroppslig överlevnad utan kan handla om att se till självkänslan, tryggheten eller något annat grundläggande psykosocialt behov.

Det anpassande/eftergivna reaktionsmönstret är inlärt, säger Nordhelle. Anfall och flykt är nedärvda automatiska mönster. När man anpassar sig är man aktiv och bekräftar den andres sätt att handla. Dock, skriver hon, kan det bli ett så inarbetat mönster att det blir automatiskt, t ex i fall av misshandel.

Vid konstruktiv konflikthantering tränar man upp förmågan att agera så att man tar situationen i beaktande och hanterar den på ett ändamålsenligt sätt; på engelska “respons” i motsats till “reaction” som är den snabba, impulsiva handlingen utifrån automatiska konfliktmönster. Den samverkande konfliktstilen är ett exempel på den eftertänksamma hanteringen och även kompromissen, som dock inte brukar innefatta samma grad av analys.

Psykologiska försvarsmekanismer   

Kunskap om försvarsmekanismerna härstammar från psykoanalysens grundare Sigmund Freud. Anna Freud vidareutvecklade teorin (Jaget och dess försvarsmekanismer, 1936). Försvarsmekanismerna har en viktig funktion att skydda jaget men de ställer också till det genom att försvåra konflikter och konflikthantering. Vi tror därför att det är av värde att känna till dem. Här en snabb genomgång av de för vårt ändamål viktigaste.

Försvarsmekanismerna är omedvetna. Det handlar således ej om uträkning eller manipulation.

Förnekande. Man förnekar information som hotar jaget.

Bortträngning. Man tränger bort impulser och minnen som väcker ångest.

Projektion är mycket vanligt. Man tillskriver andra egenskaper som man inte vågar/orkar se hos sig själv. Man kan också förlägga egna synsätt, motiv och känslor till en annan person eller grupp.

Rationalisering eller bortförklaring. Birgitta Friberg (2011) ger i antologin Konflikthantering i professionellt lärarskap exempel: ”Det handlar oftast om ett sätt att bortförklara misslyckanden och dåliga prestationer genom att förminska sin egen del i det skedda. En flykt ifrån ansvar återigen.”

Förskjutning. När man t ex låter sin aggressivitet gå ut över någon som inte har med saken att göra såsom när man hittar en syndabock, något som beskrivs i SKOLA/Konflikthantering/Pat Patfoort som en del i våldsspiraler.

Överkompensation är ett sätt att motverka mindervärdeskänslor. Som kompensation för sina svagheter lägger man mycket energi på sina starka sidor. Det kan yttra sig som skrytsamhet eller nedsättande omdömen om andra.

Reaktionsbildning. Man vänder en impuls eller känsla till sin motsats.

Identifikation. Birgitta Friberg skriver om identifikation att det ”är en vanlig försvarsmekanism i skolan – och en mycket allvarlig sådan. Man beter sig som ‘alla andra’ för att inte avvika, för att få vara med i gänget, vilket ger en känsla av trygghet, om än falsk sådan. Man ställer kanske upp på mobbande för att inte själv bli mobbad, även om man inte trivs med situationen. Man missköter skolarbetet för att inte själv verka plugghäst eller inte ‘lysa’ över de andra, något som inte är helt ovanligt.” (Friberg, 2012 s 84) Man kan  också tala om identifikation med angriparen och Stockholmssyndromet.

Fribergs exempel på identifikation för tankarna till vikten av att i skolan träna civilkurage både för att undvika trakasserier och mobbning och för att förebygga att eleverna i vuxenlivet följer dåliga ledare, således ett led i fredsundervisning.

Härskartekniker

Berit Ås, professor i socialpsykologi och politiker i Norge, har blivit känd för att hon populariserat Ingjald Nissens (1945) härskartekniker. Sedan kvinnorörelsen under 1980-talet lyckats få in många kvinnor i en kommunal församling genom att stryka män på valsedlarna skrev Ås en tidningsartikel där hon beskrev de metoder med vilka hon blev bemött. Ås’ fem härskartekniker är osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.

Hennes bok Kvinnor tillsammans. Handbok i frigörelse kom ut på svenska 1882.

Senare ökades listan ut av en grupp kvinnliga forskare vid Stockholms universitet vilka kände sig osynliggjorda av sina manliga kolleger. De lade till objektifiering och våld och hot om våld, och formulerade dessutom till varje teknik motstrategier och berättartekniker. Objektifiering blir troligen kvinnor mer utsatta för än män. T ex med en kommentar om utseende i stället för om vad som uträttats.

Dessa tekniker har blivit mycket uppmärksammade. Sålunda har en film där Ås berättar om sina erfarenheter blivit vida spridd, bl a genom SVT. 

Retorikkonsulten Elaine Eksvärd gav 2007 ut boken Härskarteknik. Här beskriver hon de olika teknikerna, tipsar om hur man kan bemöta dem – och hur man kan undvika att använda härskartekniker både mot sig själv och mot andra.

 

Destruktiv utveckling av konflikter

Morton Deutsch (1973) förbinder tävlan med destruktiv utveckling av konflikter som karakteriseras av utvidgning och upptrappning. En sådan konflikt, säger han, blir ofta oberoende av dess ursprungliga orsaker. Konflikten har en tendens att bli kvar även när den ursprungliga orsaken är irrelevant eller glömd.

Låt oss här nämna några kännetecken hos en destruktiv konflikt, påvisade av Deutsch och av Pruitt och Rubin (1986). Det är intressant att konstatera att de här kännetecknen gäller konflikter på såväl mikro- som makronivån (lokalt och globalt), fastän de senare berör många fler människor och system. Grupper och individer fungerar på många sätt lika eftersom psykologin är densamma – något som blir tydligt när man utgår från grundläggande mänskliga behov. Att grupper, och individer i grupper, påverkar varandra förstärkande ökar svårighetsgraden.

Upptrappningen sker efter vissa mönster: Antalet konflikter ökar och likaså omfattningen. De blir helt enkelt större på många sätt. Problem generaliseras. Principer uppfattas som hotade. Man upplever att om man ger efter på den ena punkten kommer andra liknande tillfällen att uppenbara sig där man också kommer att förlora (prejudikat). Man måste visa sig stark. Man projicerar sina egna upplevelser och känslor på andra. Man misstror den andre. Man har förutfattade meningar som man tycker besannas. Man hittar syndabockar. Den andre uppfattas som opålitlig, oberäknelig, galen, ond…. Man skapar fiendebilder.

Man hittar nya mål. Motiven blir fler och man bildar allianser för sin sak. Det man ursprungligen investerat får inte gå förlorat. Man måste vinna till slut och är beredd att betala mer och mer. Man slutar följa vanliga normer för beteende. Ändamålet helgar medlen. Den negativa attityden mot den andre blir alltmer intensiv. Då går det från att söka vinster för egen del till att se till att den andra förlorar mer. Det gäller att skada den andre. Hämnd kommer in i bilden.

Se här en konflikttrappa vi hämtat från Danmark. Vi har funnit den mycket användbar i grupper på mikronivå men ser att den passar lika bra på makronivå. Den danska som passar med Deutschs tänkande, fungerar bra ihop med Burtons teorier.  En alternativ eskalationstrappa är Glasls, som återfinns i Hakvoort & Friberg (2012, s 67-71). Ursprung: Glasl, 1982, 1999, 2002.

Deutsch påpekar att hämndaktioner ökar parallellt med att konflikten utvidgas och att parterna alltmer kommer att lita till maktstrategier och taktiker av tvång, hot och bedrägerier. På motsvarande sätt sker ett skifte från taktiker av förtroendeskapande åtgärder, övertalning och förlikning, medling. Man försöker inte längre förminska olikheter. Goodwill, tillit och ömsesidig förståelse förloras i processen och parterna kommer allt längre ifrån varandra. Galtungs ABC-triangel visar sambanden.

Processer bakom upptrappning

Deutsch beskriver tre komponenter i den process som leder till upptrappning:

1. Tävlan i ett försök att vinna konflikten för egen del. Individen använder och söker makt över den andre för att tilltvinga sig fördelar. Attityden blir som en följd av tävlan misstänksam och fientlig.

2. Missförstånd och feltolkningar på grund av förutfattade meningar. Hit hör självuppfyllande profetior: ens uppfattning bekräftas av erfarenheten som man själv tolkar den eller av gruppens inställning. (“Expectancy/Behaviour Feedback Loop”, Cooper & Fazio, 1979 återgivet i Utas Carlsson, 1999, s 62.)

3. Individen har behov av en världsbild som hänger samman så att de olika delarna överensstämmer och ger mening (Festingers teori, 1968). Man kan också uttrycka det så att man fångar upp det (information, tolkningar) som passar till den bild man redan har och förtränger och bortvisar det som inte hänger samman med den. Detta är något man dagligen kan uppleva hos sig själv och andra. Till Deutschs tredje komponent hör också att individen anpassar sig till gruppen för tillhörighet, bekräftelse och trygghet. Det senare har Janis (1972) beskrivit:

Gruppens inflytande på beslutsfattande

Deutsch visar på grupptryck för att nå konformitet i åsikter i beslutsfattande. Irving Janis beskriver detta mycket väl i boken Victims of Groupthink (1972). Janis framhåller

  • Medlemmarna i gruppen ser på fienden som antingen för ond för att förhandla med eller för svag för att utgöra ett hot.
  • Illusion av oövervinnerlighet. Tänkande i dikotomier: den egna sidan står för det goda, den andra för det onda.
  • Det finns en oemotsägbar uppfattning om den egna sidans överlägsna moral så att medlemmarna bortser ifrån konsekvenser av det egna handlandet.
  • Det finns i gruppen ett stöd för att förneka ofördelaktiga fakta och att bortrationalisera information som talar emot gruppens egna omhuldade föreställningar.
  • Det är direkta påtryckningar från gruppen på den som avviker i uppfattning.
  • Det finns självcensur i gruppen vilket gör att varje medlem förminskar sin avvikande uppfattning och undviker att uttrycka tvivel och motargument.

Janis påpekar att dessa mekanismer föreligger inte bara i väl sammanhållna grupper utan också i sådana där det finns mycket fruktan och beskyllningar. Ett framträdande exempel i hans bok är beskrivningen av planeringen av USA:s försök att invadera Kuba via landstigning vid Grisbukten, 1961. (Utas Carlsson, 1999.)

Referenser

Cooper, J. & Fazio, R. H. (1979). The formation and persistence of attitudes that support intergroup conflict. I Austin, W. G. & Worchel, S. (Eds.) The social psychology of intergroup relations (pp 149-159). Monterey CA: Brooks/Cole, div. Wadsworth.

Deutsch, Morton (1973). The Resolution conflict: Constructive and destructive processes. New Haven, CT: Yale University Press.

Eksvärd, Elaine (2007, 2011, 2012). Härskarteknik: Den fula vägen till makt. Stockholm: Forum. Månpocket.

Festinger, L. (1968). A theory of cognitive dissonance. Stanford, CA. Stanford University press.

Freud, Anna (1936), Jaget och dess försvarsmekanismer.

Friberg, Birgitta (2011, 2012). Grundläggande konfliktkunskap. I Hakvoort, Ilse & Friberg, Birgitta (red). Konflikthantering i professionellt lärarskap. Malmö: Gleerups Utbildning.

Grib konflikten: Om konstruktiv konflikthåndtering i skolen. Projektledare Christy, Lotte. Det kriminalpraeventive Råd i samarbete med Center for Konfliktøsning. Glostrup, Danmark.

Janis, Irving  L. (1972). Victims of groupthink. Boston, MA, Houghton Mifflin.

Nordhelle, Grethe (2006). Mekling: Konfliktforståelse og konflikthåndtering. Oslo: Gyldendal.

Nordhelle, Grethe (2007). Mekling II: Sentrale temaer i konflikthåndtering. Oslo: Gyldendal.

Pruitt, D. G. & Rubin, Jeffrey Z. (1986). Social conflict: Escalation, stalemate and settlement. New York: Random House.

Utas Carlsson, Karin (1999). Violence prevention and conflict resolution. A study of peace education in grades 4-6. Malmö lärarutbildningen, Malmö högskola. Doktorsavhandling. Finns i sin helhet på www.tradet.org.

Åhs, Berit (1982). Kvinnor tillsammans. Handbok i frigörelse. Stockholm: Gidlunds.

Åhs, Berit (1982). A materialistic view of men´s and women´s attitudes towards war. Särtryck ur Women´s Studies International Forum. Vol.5 No 3/4 pp.355-364.