Ett nytt säkerhetsbegrepp

Avskräckningsteorin, basen för nationellt försvar och internationell politisk strategi, undermineras därför att avskräckning inte avskräcker i situationer där grundläggande mänskliga behov inte tillgodoses (vår översättning av Burton, 1990, p 33, original i länk).

Det traditionella sättet att tänka i säkerhetspolitiken brukar kallas maktpolitik eller realpolitik. Mot detta ställs ett alternativt sätt att tänka. Den som allra tydligast är företrädare för detta, senare tänkesätt är John W. Burton. (Se menyn Konflikt/Behovsteorin.) Först presenterar vi det traditionella tänkesättet för att därefter beskriva hur Burtons  tänkesätt växt fram. Därefter ställer vi dem emot varandra i tabellform; kortfattat här, mer utförligt i form av länkar som man kan ta ut, kopiera och sprida.

Maktpolitik – det traditionella sättet att tänka i säkerhetspolitiken

Företrädare för tänkesättet bakom maktpolitiken är i synnerhet Thomas Hobbes (1651), Carl von Clausewitz (1832) och Hans Morgenthau (1948). Deras tänkande genomsyrar än i dag säkerhetspolitiken. 

Thomas Hobbes levde i England under tiden för de stora inbördeskrigen i mitten av 1600-talet. Enligt Hobbes strävar människan efter makt, till och med efter ökande makt. Detta ser hon som ett livsvillkor. Vad den ena får av rikedom, ära och kontroll förlorar den andra. Det är ett noll-summespel. Människan ser helt till sina egna intressen, en individualistisk syn utan hänsyn till andra. Människan är till sin natur aggressiv. 

Carl von Clausewitz föddes 1780. Han levde under Franska Revolutionen och Napoleonkrigen. Hans enormt inflytelserika verk Vom Kriege publicerades samma år han dog, 1832. Han såg krig som ett rationellt instrument för nationell politik. Motivet är alltid att tillgodose nationella intressen. Krig förs aldrig för sin egen skull. Clausewitz’ mest citerade uttryck är att krig är en fortsättning av politiken med andra medel. Det gäller att få fienden att böja sig och försvaga honom för gott. Det den ena vinner förlorar den andre. Det är en tävlan.

Hans Morgenthaus viktigaste verk är Politics among Nations: The Struggle for Power and Peace (1948). Vid den här tiden hade kärnvapnen utvecklats och använts i Hiroshima och Nagasaki, 1945, Sovjetunionen tävlade med USA och skulle snart få egna kärnvapen; en oerhört farlig maktkamp. Detta förändrade inte Morgenthaus’ synsätt (reviderad upplaga 1967). Han anger som sin avsikt att han vill skriva en realistisk teori som avgör relationen mellan stater. Makt är det viktigaste begreppet. Det avser människans kontroll över andra människor, deras tankar och handlingar. Han definierar internationell politik som maktpolitik.

Morgenthau ser maktbalans som något nödvändigt och den ledande principen i internationell politik, en stabiliserande faktor. Han ser starka skäl emot den, t ex att maktbalansen är en chimär eftersom  staterna ständigt ökar sina försök att bli mäktigare än de stater man tävlar med. Han förordar den ändå därför att det inte finns något annat val så länge som det inte finns en världsstat. 

Alla stater, påpekar  Morgenthau, lever i ständig rädsla att deras rivaler ska beröva dem deras maktposition. De som är engagerade i maktkampen försöker upphäva balansen genom att vinna kortsiktiga fördelar. 

I Utas Carlsson (2001, rev. avhandling 1999) Lära leva samman kap. 7, och i avhandlingen, finns en fördjupad genomgång.

I en demokrati är det nödvändigt att legitimera kriget. Krig rättfärdigas genom värden såsom säkerhet, hämnd, ära och rättvisa. I våra dagar kan vi lägga till ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”.

Ett alternativt sätt att tänka växer fram

Förgrundsgestalten för det nya sättet att tänka är Gandhi. Genom sin starka tro på ickevåldets makt att omvandla konflikter lade han grunden till apartheidsystemets fall i Sydafrika och till Indiens självständighet. Hans tänkande presenteras i menyn Ickevåld, som också berör Martin Luther King, Nelson Mandela och Gene Sharps 198 förslag till ickevåldsligt försvar i vår tid.

På Gandhi bygger Galtung som visat hur det strukturella våldet i ett samhälle leder till väpnade konflikter om inte människors basbehov tillfredsställs. Hans tankar presenteras i menyerna Fred-våld och Konflikt/Struktur.

På  Gandhi och Galtung bygger Burton, som är den som tydligast utvecklat Behovsteorin, som presenteras i menyn Konflikt, och utifrån den sett behovet av ett nytt säkerhetsparadigm.

På dessa tre bygger i sin tur Lederach, som genom sitt aktörsperspektiv visat hur man kan samarbeta inom och mellan de olika nivåerna i den samhälleliga strukturen. Se Konflikt/Struktur.

I menyn Konflikt presenteras också våra förhållningssätt där vi beaktar psykologiska mekanismer och destruktiv utveckling av konflikter.

Tesen att människan till sin natur för krig på grund av medfödd aggressivitet har i den s k Sevilladeklarationen om våld från 1986 motsagts av ett stort antal företrädare för olika relevanta discipliner.

Den traditionella maktpolitiken angrips i grunden

Den australiske diplomaten och fredsforskaren John W. Burton var den som tydligast gav uttryck för att vi är på väg emot ett skifte i tänkesätt, ett paradigmskifte, i säkerhetspolitiken.

Redan 1966 skrev Burton en artikel “Conflict as a function of change” där han ifrågasatte det traditionella tänkandet  att människan av naturen är aggressiv och att begäret efter makt är en grundläggande och allmänt förekommande drift, att stater är aggressiva och söker makt, att vissa stater är mer aggressiva och mer benägna att söka makt än andra och att varje stat är tvungen att organisera sitt försvar mot andras aggressiva planer. Detta, är som vi ser, kärnidéerna hos Hobbes, Clausewitz och Morgenthau, som står för vad vi kallar maktpolitik eller realpolitik. Burton hävdar att det tänkesättet inte utgår från realiteter och att man på ett helt annat sätt än i det traditionella tänkandet måste analysera konflikter och ta hänsyn till fakta, sådant som är av betydelse för alla parter i en konflikt. Det är först då beteenden och relationer förändras.

Det finns stora likheter mellan konflikter på alla nivåer; mellan grupper, nationer och internationellt

Historiska erfarenheter och föreställningar har betydelse liksom upplevelser hos parterna. Det är en ny tid nu, argumenterar han. Ekonomi, handel, industri, turism och media är sådant som påverkar politiken. Med ett demokratiskt förhållningssätt avlägsnar man sig från uppfattningen att makt och dominans är det som ensamt styr människor och internationella relationer. Det är detta nya sätt att tänka som tar hänsyn till realiteter, hävdar han. Hot och tvång fungerar inte för hållbara relationer och lösning av konflikter på lång sikt. Detta gäller för konflikter på alla nivåer.

Burton ser transformation av konflikten som möjlig men det handlar om en komplicerad process. Han är kritisk både mot diplomatin, som den traditionellt bedrivs, och mot att hela FN-systemet vilar på maktparadigmet. Han skriver: ”I maktrelationer mellan stater är kommunikationen sällan effektiv. Till yttermera visso befinner sig diplomatisk kommunikation generellt inom ramen för konventionell visdom, vilken inte inbjuder till att tänka på alternativ och möjligheter.” (Vår översättning, 1969, p 55. Se originalcitat i länk.)

Han är också kritisk till traditionell syn på förhandling och medling där hotelser och tvång accepteras. Han visar på alternativ: Medlaren, eller medlarna, ska inte ge förslag utan underlätta processen genom att med frågor lyfta fram underliggande antaganden och föreställningar. Hot och tvång ska inte tillämpas.

Jämförelse mellan maktparadigmet och ett alternativt paradigm

Vi kommer här att föra fram en grundläggande jämförelse mellan två sätt att tänka, nämligen det som John W. Burton kallade Alternativ A (maktparadigmet) och det han kallade Alternativ B. 

I Deviance Terrorism & War (1979) utgår Burton ifrån grundläggande mänskliga behov, universella drivkrafter som påverkar allt socialt beteende i alla samhällen. Han beskriver ett paradigmskifte: det är dags för det gamla maktpolitiska tänkandet att omvärderas till förmån för ett nytt. I kapitlet ”The Procedures of Conflict” i International Conflict Resolution (1986) ger han oss en utförlig jämförande tabell över de sätt på vilka det gamla maktparadigmet skiljer sig från ett nytt, alternativt, där han tar individers behov som utgångspunkt. 

Karin Utas Carlsson har i sin doktorsavhandling (1999) tagit fasta på hans tänkande och jämför ”maktparadigmet” med ”det framväxande paradigmet”.

Hon har gjort en förenklad jämförelse mellan paradigmen (2011). Nedanstående tabell är en stark förkortning av denna. Avsikten är endast att ge en uppfattning.

KONFLIKT MAKTPARADIGMET (A) DET NYA PARADIGMET (B)
Definition Ska undvikas Är nödvändigt för utveckling
Orsaker Brist på resurser, människans aggressivitet Hot mot grundläggande behov
Fokus Lösningen söks i sakfrågan utan hänsyn till behov och känslor Analys baseras på underliggande behov
Mål Vinna/förlora Vinna/vinna
Makt Utfall baseras på maktutövning Makt utövas för att nå mål som tillfredsställer alla parters behov
Avskräckning Hot som maktmedel Hot fungerar inte. Tillit eftersträvas
Synen på parterna Ansvaret ligger hos den andra sidan Ansvaret ligger hos båda parterna/problemet är gemensamt
Kontakt Kontakten bryts. Maktspel. Påtryckningar Kontakt med den andra sidan upprätthålls
Process Reglering av konflikten Långsiktig lösning. Opartisk medling
Auktoritet Uppifrån och ned. Hierarkisk Nedifrån och upp. Medbestämmande

I avhandlingen finns en jämförande lista som sträcker sig över drygt tre A4-sidor. Exempel är här inte hämtade enbart från Burton utan också från annat håll såsom Gandhi, Vindeløv, Sharp, Sites, psykoanalytikern E. Fromm samt Fisher och Ury, som skrivit bästsäljare som Vägen till Ja (1981) och Vägen förbi Nej (1991) (se SKOLA/Konflikthantering/Vinna-vinna).

Gandhi står naturligtvis för Alternativ B, ett ickevåldsligt tänkesätt. På den andra sidan står sådana som Hobbes, Morgenthau och Clausewitz, som alla haft stort inflytande på dagens säkerhetspolitik som grundar sig på en föreställning om avskräckning, något som Burton alltså tillbakavisar. Han säger att människan inte är ”oändligt anpassningsbar”. Hon kommer att ta till våld om hon känner sina grundläggande behov tillräckligt hotade – och inte hittar någon annan utväg. (Se originalcitat i länk.) Här har vi en viktig orsak till krig. Våld leder till våld där grundläggande behov inte tillgodoses. Man får negativa våldsspiraler när båda sidor tänker utifrån maktparadigmet.

Andra orsaker till krig är ekonomiska. Man kan ta fram fler, såsom samarbeten mellan militär, industri, akademi och media. Dock skulle det inte vara möjligt att få människor att gå med på enorma militärutgifter, militärutbildning och krigsindustri om de inte motiverades med att det behövs för att avskräcka en potentiell angripare, som kan förändra och hota liv. Där finns alltså en underliggande rädsla att inte få grundläggande behov tillfredsställda för sig själv och sin grupp, större eller mindre.

 I Lära leva samman (2001), en reviderad svenskspråkig version av avhandlingen, finns kapitel 7 ”Maktparadigmet ifrågasatt” som innehåller de jämförande tabellerna översatta från avhandlingen.

Se också en jämförande tabell mellan reglering (“settlement”) av en konflikt och en långsiktig lösning (“resolution”) (ur Utas Carlsson & Rosenberg Kimblad, 2011). 

Referenser

Burton, John W. (1966). Conflict as a function of change. In de Reuck, A. & Knight, J. (Eds.) Conflict and society (s 370-401). A Ciba Foundation volume.London: Churchill.

Burton, John W. (1969). Conflict and communication. London: Macmillan.

Burton, John W. (1979). Deviance, terrorism & war: The process of solving unsolved social and political problems. Oxford: Martin Robertson.

Burton, John W. (1986). The procedures of conflict resolution. In  Azar E.E & Burton, J. W.(Eds.) International conflict resolution: Theory and praxis (s 92-116).Brighton, Sussex, Great Britain: Wheatsheaf Books.

Burton, John W. (1990). Conflict: resolution and provention London: Macmillan. (Obs. “provention” är ett av Burton uppfunnet ord som består av “prevent” och “promote”.)

Clausewitz, Carl von (1982) On war. Ed. with introduction and concluding remarks Rapoport, A. Harmodsworth, Middlesex, Great Britain: Penguin Books. (Origin. 1832 Vom Kriege.)

Fisher, R., Ury, W. & Patton, B. (1992). Vägen till ja: En nyckel till framgångsrika förhandlingar. Stockholm: Liber. (Eng. orig. 1981.)

Fromm, Erich (1973). Anatomy of human destructiveness. New York: Holt, Rinehart and Winston.

Galtung, Johan (1969). Violence, peace and peace research. Journal och Peace Research, 6, 167-191.

Hobbes, Thomas (1968). Leviathan. Ed. and introduction Macpherson, C.B. Harmodsworth, Middlesex, Great Britain: Penguin Books. (Origin. 1651)

Morgenthau, Hans J. (1967) Politics among nations: The struggle for power and peace.  4:e upplagan. New York: Alfred A. Knopf. (1:a uppl. 1948).

Sharp, Gene (1973). The politics of nonviolent action. Boston MA: Porter Sargent.

Sites, Paul (1973). Control: The basis of social order. New York: Dunellen.

Ury, William (1996). Vägen förbi nej: Att förhandla med besvärliga personer. Lund: Studentlitteratur.  (Eng. orig. 1991.)

Utas Carlsson, Karin (1999).Violence Prevention and Conflict Resolution: A Study of Peace Education in Grades 4-6. Malmö School of Education; .

Utas Carlsson, Karin (2001). Lära leva samman. Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. KSA, Jonstorp.

Utas Carlsson, Karin. & Rosenberg Kimblad, Anette (2011). Hantera konflikter och förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och praktik i skola och fritidshem. KSA, Jonstorp.

Läs också

Galtung, Johan (1980). The Basic Needs Approach i Lederer, K, Antal, D & Galtung, J.  Human needs. A Contribution to the Current Debate. Cambridge, MA. Oelgesclager, Gunn & Hain.

Galtung, Johan (1984). Det finns alternativ! Fyra vägar till fred och säkerhet.  Gidlunds.

Galtung, Johan (1996). Peace by peaceful means: Peace and conflict, development and civilization. London: Sage.

Galtung  Johan (1992). The way is the goal: Gandhi today. Ahmedabad, India. Gujarat Vidyapith Peace Research Centre.

IT-magasinet Mänsklig säkerhet – för den som är trött på traditionella säkerhetsperspektiv,  och Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, TFF, båda med fortlöpande bidrag från aktuell freds- och konfliktforskning och säkerhetsdebatt.