Allas lika värde hör till den grundläggande värdegemenskapen som framhålls i Skollag och läroplaner. Se vidare under menyn SKOLA/Fredsundervisning/Styrdokument
Det här avsnittet innehåller en teoretisk grund för Den goda skolan. Det ger metaforerna: “Krukan”, som står för vår självkänsla eller självbild, “sänkning” (sänkning av nivån i våra Krukor) och “lyft” (motsvarande höjning av nivån). Dessutom ges här underlag för flera lektioner. För att kunna använda metaforen behövs naturligtvis att alla lär sig den. Här följer det teoretiska underlaget och historiken för hur metaforen Krukan kom till. Därefter kort om lektionerna som det dessutom finns underlag till i mediabiblioteket som man når med “länkklick”.
Teoretisk grund
Att använda metaforer i undervisningen och i samtal med elever (eller vuxna om de är införstådda) kan hjälpa till att skapa en god skola. Karin har använt sig av en metafor för en god självbild hämtad från Virginia Satir, en på 1970-talet känd psykoterapeut i USA. Satir skrev bl a boken Familjeliv (1975) där hon införde metaforen “pot”, som i den svenska översättningen kallades “Gryta”. Karin, som kommer från Höganäs, kom att använda sig av termen “Kruka”.
Satir skriver (1975, s 31) att hon är övertygad om “att den avgörande faktorn i det som händer både i människors inre och människor emellan är den uppfattning om sitt individuella värde som varje person går omkring med – hans “gryta”. Hon fann att människor har lättare att tala om sin känsla av eget värde, eller sin självbild, med hjälp av en metafor. Det gäller såväl vuxna som barn. Därför uppfann hon “the pot”. Satir skriver att det finns ett klart samband mellan upplevelsen av eget värde och användningen av våld: “I truly believe that most of the pain, problems, ugliness in life – even wars – are the result of someone’s low pot, which he really can’t talk straight about.” (s. 23)
Genom att skapa samhällen där människors goda självbild bevaras kan våld förebyggas. Här finns en bro mellan Satir och Burton, vars Human Needs Theory tas upp i Utas Carlssons avhandling, Violence Prevention and Conflict Resolution (1999). Man kan se det så att människor som lever i en god miljö får en god självbild, som dock kan skadas svårt vid ogynnsamma förhållanden. Samhällen behöver byggas så att människors grundläggande behov tillgodoses. Där är just behovet av känsla av eget värde en av de viktigaste byggstenarna.
Karin har använt sig av den här metaforen i arbetet med barn och berättat om den i många sammanhang, särskilt vid utbildning av pedagoger. Barn förstår det här med värde. Vid samtal kring mobbning kommer det upp även utan metaforen. Barn kan säga att de inte känner sig “värdiga” när de utsatts för kränkande behandling. När Karin arbetade med metaforen i en 5:e klass sa ett barn som varit mobbat att hans “Kruka” var så torr att den blev alldeles sprucken. I den klassen talade de också om en “klasskruka”, dvs summan av alla elevers känsla av värde. Detta gav upphov till ett kontinuerligt arbete att skapa en god nivå i “klasskrukan”.
Lektion 1
När Karin introducerar metaforen säger hon att hon vill berätta om en liknelse ( fråga till klassen: Vad är “liknelse”?). “Vi bär alla liksom en osynlig kruka. Det handlar om hur vi ser på oss själva, vårt värde. När vi känner oss älskade, omtyckta och duktiga är (vatten) nivån i den här krukan hög. När vi tvärtom känner oss oälskade, inte omtyckta och inte duktiga, är den låg. Nivån i den här krukan ändrar sig efter hur man har det, vad som händer, hur man blir bemött. Vi påverkar alla varandras Krukor hela tiden. Vi är alla ansvariga för hur vi har det här i klassen. Sänks nivån kallas det “sänkning”. Höjs nivån kallas det “lyft”’.
Karin använder sig av brainstorming för att få exempel på sänkningar som förekommer och därefter exempel på lyft. Vid brainstorming accepteras alla förslag utan värdering. Hon uppmuntrar barnen att ge exempel inte bara på ord och meningar utan också beteenden och kroppsspråk. Här gäller det variation så att många erfarenheter kommer fram. Tillfälligt får man använda fula ord och även rasistiskt språk därför att detta är exempel på sådant som faktiskt sker. Det viktiga är att lektionen inte slutar med sänkningar utan med lyft. I högre åldrar kan man förstås använda svårare ord vid introduktionen av metaforen än vid yngre åldrar. Påpeka gärna att metaforen hittades på för vuxna (så det är inget barnsligt med den) därför att det är så svårt att tala om något så viktigt som hur man upplever sitt värde som människa.
För brainstorming kan man använda “svarta tavlan”/blädderblock, men för yngre barn är det en god idé att sitta i ring, lägga någon slags “talarpinne”, som kan vara ett gosedjur, i mitten av ringen och be barnen ge exempel först på sänkningar, sedan på lyft som vanligt. Antingen låter man ordet gå i tur och ordning runt ringen – och då behöver ju “talarpinnen” inte ligga i mitten – eller också får den som vill ge ett exempel springa fram och hämta den. Det senare har Karin upplevt som mycket positivt eftersom man då får ett rörelsemoment också. Använder man “svarta tavlan”, som ju numera inte är svart utan vit, stryker man bort alla sänkningar mycket eftertryckligt innan man börjar på nytt med exempel på lyft.
Efter att ha visat på de här exemplen talar man om vad som händer om man använder sänkningar respektive lyft. Kanske kan man enas om något för fortsättningen. Annars väntar man med det. Det handlar ju också om tid. Oftast har man för den här lektionen 45 minuter. Då måste man avpassa så man säkert hinner med slutet.
Lektion 2
Vid en följande lektion kan man med fördel arbeta med exemplet Peters dag. Läraren läser upp exemplet Peter för klassen. För varje nedvärderande yttrande och beteende i berättelsen häller hen ur litet vatten från en medtagen kruka. Efter avslutad berättelse ställer hen några frågor och därefter läser hen berättelsen så att barnen får fylla i med positiva yttranden och beteenden. Vid varje sådant tillfälle häller läraren tillbaka litet i krukan och ler. Efter berättelsen ställs åter några frågor och det blir tillfälle till samtal.
Här får man verktyg till att ge barnen en upplevelse av hur det är att konstant bli nedvärderad – och vad man kan göra för att förhindra att någon blir det. “Peter” i det här exemplet kan mycket väl vara ett barn som är utanför gruppen, kanske t o m mobbad i ordets verkliga bemärkelse (se menyn Konflikthantering/Mobbning). Här har vi ett av många verktyg att förebygga mobbning, tala om det i klassen och arbeta vidare med det.
Som framgår av det länkade materialet har övningen använts även för vuxna som arbetar med barn. Det har fungerat bra. Den vuxne kan på så sätt få ökad insikt i hur ens eget beteende i vardagliga situationer kan medverka till att ett barn blir ännu mer utsatt.
Daglig användning av metaforen
Det finns flera sätt på vilka man kan fortsätta att använda metaforen. Huvudsaken är att man använder den och att man alltid gör det på ett positivt sätt. A och O är att skilja mellan sak/beteende och person. “Det där du sa lät som en sänkning. Du kan bättre!” och så “Oj, vilket härligt lyft! Nu blev jag glad.”
Genom att ha en gemensam metafor kan man enkelt och snabbt uppmärksamma och sätta stopp för dåligt beteende av alla slag, också när man är på väg någonstans och inte hinner stanna – om nu inte situationen verkar så allvarlig att man väljer att avbryta vart man än är på väg. Många barn säger att vuxna inte reagerar när sänkningar/trakasserier/kränkningar sker. Vi tror att det handlar om kunskap och självförtroende hos de vuxna: de behöver ha verktygen, veta vad de ska göra.
Barn har själva hittat på att det finns “Klasskrukor”, dvs den gemensamma Krukan för hela klassen. Det har i sin tur givit inspiration till att sätta en sådan fysiskt i klassrummet med t ex stenar (i stället för vatten som avdunstar eller kan spillas ut). Då kan läraren i slutet av dagen tillsammans med klassen utvärdera dagen och ta ur eller lägga i stenar. Detta har skett.
Barnen säger gärna “självförtroendekrukan” även om vi talar om självbild. De skiljer möjligen inte på självförtroende och självkänsla/självbild. Det förra syftar på handling/hur man gör eller lyckas med saker; det senare syftar på personligheten/hur man är. Med äldre elever kan detta naturligtvis tas upp som ett ämne när man finner det motiverat.
Läs vidare om hur Metaforen Krukan kan användas i undervisningen i boken Hantera konflikter och förebygg våld (2011). Kapitel 3 är ägnat denna metafor och hur den kan användas.
Referenser
Satir, Virginia (1972). Peoplemaking. Palo Alto, CA: Science & Behavior Books.
Satir, Virginia (1975). Familjeliv. Stockholm: Wahström & Widstrand.
Utas Carlsson, Karin (1999). Violence prevention and conflict resolution: A study of peace education in grades 4-6. Malmö: Lärarutbildningen. (Kan laddas ned på www.tradet.org.)
Utas Carlsson, K. & Rosenberg Kimblad, A. (2011). Hantera konflikter och förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och praktik i skola och fritidshem. Jonstorp: KSA, Konfliktlösning i skola och arbete.