Mänskliga rättigheter

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förstånd och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Envar är berättigad till alla de fri – och rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, börd eller ställning i övrigt.

Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

(de tre första artiklarna av 30 i FN:s Förklaring om de mänskliga rättigheterna, antagen 10 december 1948)

Här finns hela deklarationen: FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Denna meny har, förutom den mer allmänna som du nu befinner dig på, också två specifika: Barnkonventionen och Kvinnor, fred, säkerhet. Gå tillbaka ett steg till Skola/Mänskliga rättigheter  så finner du dem! Minoriteter har en egen meny under Skola/Interkulturell förståelse.

Vägen till de mänskliga rättigheterna

Begreppet ”mänskliga rättigheter” är betydligt äldre än FN. Nedanstående text bygger väsentligen på professor em i folkrätt och internationell rätt Ove Brings bok De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen (2011). Ur den hämtar vi några exempel:

2 – 3000 år f Kr, på gamla lertavlor, funna mellan Eufrat och Tigris  i vad som senare kallades Mesopotamien, har i sumerisk kilskrift skrivits ner begreppen egendomsfrihet och trosfrihet.

1.200 år f Kr talar en fenicisk inskrift om ”människors lika värde inför gudomen och varandra”.

800 år f Kr presenteras i en av de indiska Vedatexterna, Dharmashastra, en uppförandekod som omfattar ”icke-bruk av våld, tankefrihet och religiös tolerans, human behandling av medmänniskor i underläge, samt generositet och givmildhet mot alla och envar.” (s 45). Ur Vedaskrifterna växte så småningom hinduismen fram. Där skyddas också djuren från att dödas. I en buddhistisk morallära, nedtecknad 3oo f Kr, finns nedskrivet: ”Alla varelser (människor som djur) skakar inför faran, alla fruktar döden. När en människa besinnar detta, ska han inte döda och inte förorsaka lidande.” (s 49).

538 f Kr. Efter åratal av krig i tvåflodslandet skapades under kung Kyros den stores ledning stormakten Persien. År 538 f Kr utfärdade kungen en proklamation om trygghet för alla medborgare. Där antyds, säger Bring, för första gången en princip om människors lika och inneboende värde: ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.  På den väl bevarade lercylinder där proklamationen skrivits in nämns också rätten till religionsfrihet, tankefrihet och flyktingars rättigheter. Bring talar här om världens första MR-dokument – märkligt, menar han, ”med tanke på den totala likgiltighet dagens Iran visar för sina medborgares önskan att utnyttja traditionella mänskliga rättigheter.”

I Kina formulerade Konfucius (551-479 f Kr) långt före kristendomen den gyllene regeln, om ock i negativ tappning. Någon frågade honom efter ett ord som ensamt kan tjäna som rättesnöre för våra handlingar och fick svaret: ”Är icke Ömsesidigheten det ordet? Vad du icke vill att andra ska göra  dig, ska du icke heller göra mot andra.” (s 57)

I en rad olika dokument från olika länder och religioner har så genom tiderna beskrivits vad som i grunden är likartade värderingar. Varje kontinent kan ta fram sina föregångare till vad vi i dag kallar ”de universella mänskliga rättigheterna”.

Bland de västerländska milstenarna på vägen kan enstaka formuleringar i Gamla och Nya testamentet nämnas.  Den gyllene regeln finns i alla de stora världsreligionerna, men har bara i NT en positiv formulering: ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem”. I Eddan och Havamal finns också tankar som definierar vad som är mänskligt.

Magna Carta (England 1215) brukar räknas till föregångarna – men den kom främst till för att reglera maktförhållandena mellan adeln och kungen såsom egendomsrätt och rörelsefrihet. Här lades också grunden till det engelska domstolsväsendet.

Den amerikanska Declaration of Independence (1776) har den mäktiga ingressen ” We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.” Texten fortsätter med konstaterandet att människorna har skapat regeringar som härleder sin makt från ”de regerades godkännande”. Om de styrande inte respekterar dessa rättigheter har folket rätt att förändra eller avskaffa styret.

Thomas Jefferson, en av författarna bakom Declaration of Independence, befann sig år 1789 som ambassadör i Paris. Där hjälpte han till att ta fram ett utkast till den Deklaration om människans och medborgarens rättigheter som antogs av den franska Nationalförsamlingen 26 augusti samma år. Dess första artikel lyder: ”Människorna föds fria och förblir fria och jämlika till sina rättigheter.” Senare nämns ”rätt till frihet, egendom och personlig säkerhet samt rätt till motstånd mot förtryck”.

År 1791 när den amerikanska självständigheten var ett faktum kompletterades självständighetsförklaringen  med The Bill of Rights. Här fastställs i 10 ”amendments”, bland dem ”1. rätten till yttrandefrihet, passfrihet och religionsfrihet” och  ”2. Folkets rätt att bära vapen så att en militia kan skydda statens säkerhet.” Svagheten med dessa tillägg är, som Bring påpekar, att de ”gäller ännu i dag som om de vore skrivna i sten trots att nya tider ändrat förutsättningarna”, att de syftar till att inskränka och balansera den federala makten (konstitutionen) mot den delstatliga och att de därför inte utgår från att skydda individen (jämför debatten i USA om individens rätt att bära vapen).

Så skrevs texten till deklarationen

Arbetsgruppen som för FN tog fram texten till deklarationen leddes av Eleonore Roosevelt. I gruppen ingick representanter för alla de stora världsreligionerna. Att dess universalitet i dag ifrågasätts av många av de länder där tankarna först utvecklades har till viss del ansetts bero på rent språkliga formuleringar/tolkningar. Kanske också på att arabvärlden  i arbetsgruppen främst företräddes av en västerländskt skolad filosofiprofessor; den hade behövt fler representanter. De många afrikanska och asiatiska stater som vid tiden ännu inte nått självständighet fick, påpekar Bring, sina kulturer och tänkesätt väl företrädda av delegater från Egypten, Filippinerna, Indien, Iran, Latinamerika och östländerna. Så långt Ove Bring.

Är de mänskliga rättigheterna universella?

Nedanstående text bygger i allt väsentligt på Thomas Hammarbergs ” Nya milstolpar: Berlin, Wien, Haag och Kosovo”,  en efterskrift till  2004 års upplaga av det tidigare standardverket ”De mänskliga rättigheternas historia. Från den amerikanska oavhängighetsförklaringen till våra dagar” (1943) av Willy Strzelewicz.

Andra världskriget avslutades, muren mellan öst och väst byggdes och föll, det gamla kolonialväldet närmade sig sitt slut, en rad nya stater uppstod runt om i världen och krigen mellan nationer började ersättas av krig mellan folkgrupper inom länderna. Så uppstod behovet av en ny världskonferens om de mänskliga rättigheterna.

Den ägde rum i Wien i juni 1993. Det var från början tydligt att det inte längre fanns någon självklar gemensam syn mellan regeringarna – en tydlig skillnad visade sig mellan de rika länderna och de fattiga.  ”En läxa var att viktiga principer som spikats på de tidiga FN-mötena inte nödvändigtvis stöddes av stater som anslutit sig senare. Antalet medlemmar hade ju mer än fördubblats sedan Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (Universal Declaration) antogs i december 1948. Den viktigaste debatten i Wien handlade om själva grundidén att rättigheterna var just universella och giltiga i alla länder, oavsett kultur, ekonomisk utvecklingsnivå och politiskt system. Till den knöts frågan om det verkligen var legitimt av FN att lägga sig i förhållanden i ett visst land.” (Willy Strzelewicz, De mänskliga rättigheternas historia (2004), s 293-295.

Till slut antogs ”en deklaration som bekräftar rättigheternas allmängiltighet och internationella karaktär. Här fastslogs också att den regel om icke-inblandning i staternas inre affärer som finns i FN-stadgans artikel 2:7 inte ska tolkas som en begränsning av stadgans tydliga krav på insatser för att främja de mänskliga rättigheterna.” Hammarberg konstaterar dock att konferensen inte kunde sätta punkt för debatten. ”Regimer som kränker mänskliga rättigheter har ibland försvarat sig med att just deras land har särskilda förhållanden som gör det befogat att åsidosätta  de internationella rättighetsreglerna: de har hänvisat till lokala traditioner, religionens krav eller låg utvecklingsnivå.” (aa s 295)

Hammarberg konstaterar vidare att  mänskliga rättigheter visserligen handlar om individens ställning i förhållande till statsmakten. Men de gynnar inte en ohämmad individualism – individens frihet når en gräns när de inkräktar på andras frihet. Det finns i regel heller ingen motsättning mellan vad som är bra för individen respektive för familjen eller ”ett bredare kollektiv”.

Debatten föranledde  FN:s generalsekreterare Kofi Annan att ta upp frågan i ett anförande i oktober 1997: ”Mänskliga rättigheter är afrikanska rättigheter. De är också asiatiska rättigheter; de är amerikanska rättigheter. De tillhör ingen regering, de är inte begränsade till någon kontinent, de är grundläggande för mänskligheten själv.”

Kofi Annan återkom till debatten i sitt budskap på FN-dagen i december samma år: ”Mänskliga rättigheter är inte främmande för någon kultur och de är inneboende i alla nationer: Tolerans och barmhärtighet har alltid och i alla kulturer varit idealet för hur länder bör styras och människor bete sig. I dag kallar vi dessa ideal mänskliga rättigheter.”

Se vidare undermenyerna Barnkonventionen och Kvinnor, fred och säkerhet


Deklaration – konvention – resolution

Deklarationen är en allmän viljeinriktning. I alla viktiga frågor har tillkommit en konvention, juridiskt bindande när ett visst antal stater ratificerat (undertecknat) den. Varje konvention har en övervakningskommitté, som granskar de rapporter om hur man efterlever konventionen som varje stat regelbundet skickar in. Resultatet rapporteras till FN – som dock kritiseras för bristande uppföljning. En stor del av ansvaret för genomförande av de mänskliga rättigheterna har FN faktiskt lagt på skolan – se menyn Fredsundervisning.

Här finns hela deklarationen: FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna. Titta också på SKOLA/Fredsundervisning/FN, Unesco, som länkar till olika konventioner,  resolutioner och rekommendationer.

Texterna till samtliga FN:s deklarationer, konventioner och resolutioner och mycket annat som är värt att veta om dem och deras tillämpning finner du, tillsammans med en hel del undervisningsmaterial, på Sv FN-förbundets hemsida www.fn.se.

Se också vår meny SKOLA/Fredsundervisning/FN, UNESCO

UNDERVISNINGSMATERIAL

Thomas Hammarberg påpekar i sin efterskrift till Strezelewics De mänskliga rättigheternas historia (2004) att frivilligorganisationerna i asiatiska länder under den långa debatten under och efter Wienkonferensen 1993 betonade att det är särskilt betydelsefullt att normerna för mänskliga rättigheter är kulturellt neutrala. De mänskliga rättigheterna kan inte relativiseras. Men ”informationen och pedagogiken bör anpassas till de kulturella förutsättningarna i olika länder. Anknytningar kan göras till kristna, muslimska, buddhistiska, hinduiska eller lokala traditionella begrepp, beroende på omgivning och situation. Det viktiga är att principernas relevans blir tydlig i olika miljöer – utan att normerna urholkas.” (aa s 296)

AMNESTY, www.amnesty.se

Amnesty har i sin målsättning undervisning om mänskliga rättigheter och erbjuder i  menyn FÖR LÄRARE ständigt aktuellt material.

Basmaterial om mänskliga rättigheter för gymnasieskolan (2016) med texter, övningar, filmer och presentationsmaterial innehåller fyra huvuddelar: Det nya landet, Det är väl diskriminering?, Vad är mänskliga rättigheter? och en Historieövning i argumentationsanalys. De kompletteras i en avdelning med relaterat material med filmerna ”Jag ser, jag hör, jag vet”, ”Trygg”, ”Din historia”, ”Romer i verkligheten”, ”Ingvar och Kaja” och ”Iskra” .

I sitt filmbibliotek har Amnesty samlat bl a elever filmer om mänskliga rättigheter, med diskussionsfrågor.

Man erbjuder också kursplaneanpassat lektionsmaterial och bjuder in till filmer och temadagar om mänskliga rättigheter.

I Nyhetsbrev för skolan presenteras fortlöpande  material, aktiviteter och lektionstips. Gratis prenumeration via hemsidan.

FREDENS HUS i Uppsala, www.fredenshus.se

har både permanenta utställningar om Dag Hammarsköld, Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg och en mängd undervisningsmaterial att beställa om mänskliga rättigheter, fördomar, rasism, konflikter och mycket annat i form av utställningar, rollspel, teateruppsättningar och interaktiva övningar. Det presenteras bäst på den mycket lättillgängliga hemsidan! Man erbjuder också lärarfortbildning av hög kvalitet efter önskemål och till överkomlig kostnad.

Ett interaktivt övningsmaterial om mänskliga rättigheter är  Free2choose, bäst  lämpat för högstadiet och gymnasiet.

 

SVENSKA FN- FÖRBUNDET, www.fn.se

har likaså ett stort utbud av material och stöd till skolor.

Världskoll   www.varldskoll.se/for-larare

är ett omfattande material med fakta om dagens situation i världens länder, för grupparbete/individuellt arbete, med lärorik quiz som testar och kompletterar elevernas kunskaper och efterlyser slutsatser. Där finns fördjupningsövningar och tips för vidare efterforskning i våra vanligaste media. Läroplansanknytningen redovisas.

Ett stort utbud av klassrumsövningar för olika stadier, med lärarhandledningar, finns på www.fn.se/engagera-dig/fniskolan     Några exempel ur  SKOLMATERIAL:

Mänskliga rättigheter

Utveckling och de globala målen

Fred, säkerhet och nedrustning 

Globalis – den interaktiva världskartan med fakta om länder och konflikter

Här finns också FN-rollspel – ett unikt sätt att lära sig förstå andra länders perspektiv, politik och utspel i internationella förhandlingar. Det kan användas för att engagera en hel skola eller årskurs under FN-dagen – eller i andra sammanhang. Och engagerar gör det!

Här finns också information om hur din skola kan bli en FN-skola

Du kan också gratis prenumerera på nyhetsbrevet Skoltips, som kommer ut 6 ggr per år med information om FN-förbundets utbildningar och aktiviteter.

 

FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA  www.levandehistoria.se

har ett rikt utbud av undervisningsmaterial som berör både MR, tolerans, civilkurage och demokrati. Se därför också menyn Tolerans.

Alla människor. Åk 4-6. Om mänskliga rättigheter och allas lika värde. www.levandehistoria.se/För klassrummet.

Mänskliga rättighetskämpar (åk 9-gy). Berättelser om goda föregångare. www.levandehistoria.se /För klassrummet.

Forum för levande historia uppdrog åt två forskare vid Historiska institutionen vid Lunds universitet, Andreas Tullberg och Frida Nilsson, att göra en Kartläggning av utbildningsmaterial om De mänskliga rättigheterna. Den kom år 2013 och finns på Levande historias hemsida.

 

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSDAGARNA    – Nordens största forum för mänskliga rättigheter

www.mrdagarna.nu

MR-dagarna arrangeras varje år under tre dagar i november med medverkan av en rad utländska och svenska experter av skilda slag i seminarier, workshops, föreläsningar, samtal och debatter. Platsen är varje gång någon våra större städer (2016  Malmö). Dagarna samlar alltid en mycket stor publik, bl a många skolklasser. Det omfattande programmet kräver förhandsanmälan och redovisas fortlöpande på hemsidan med ord, ljud och bild. Arrangörer är föreningen Ordfront och Demokratiakademin, i samarbete med ett stort antal organisationer och institutioner som arbetar med frågorna.

Referenser

Bring, Ove (2011). De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen.
Stockholm, Atlantis

Strzelewic, Willy (1943, 2004), De mänskliga rättigheternas historia. Från den amerikanska oavhängighetsförklaringen till våra dagar. Stockholm, Ordfront förlag

Tullberg, Andreas & Nilsson, Frida (2013).  Kartläggning av utbildningsmaterial om De mänskliga rättigheterna. Stockholm,  Forum för levande historia

 För universitetskurser i mänskliga rättigheter, se menyn FORSKNINGs startsida!