Nedrustning

Delningen av atomen har förändrat allt utom vårt sätt att tänka, och vi är därför på väg emot en oundviklig katastrof. Vi behöver ett helt nytt sätt att tänka om mänskligheten skall överleva. (Albert Einstein 1946)

I augusti 2002 lades för generalförsamlingen fram en FN- studie som genomfördes för att ”definiera, utvärdera och utveckla vår tids undervisning för nedrustning och ickespridning av vapen”. Den visade att sådan undervisning knappast förekommer.

Rapporten följdes av en resolution 57/60 som uppmanar alla nationer att följa dess rekommendationer samt att rapportera resultatet till FN två år senare. Ur rapportens sammanfattade slutsatser och rekommendationer:

”Aldrig har det funnits ett större behov av en undervisning för nedrustning och icke-spridning, särskilt om massförstörelsevapen, men också om lätta vapen och internationell terrorism. Sedan slutet av det kalla kriget har en förändrad uppfattning om säkerhet och hot krävt ett nytt sätt att tänka. Ett sådant nytt tänkande kommer att uppstå hos dem som undervisas och utbildas i dag.”

MÅL för en undervisning för fred och nedrustning enligt FN-studiens definition i avsnitt II:7:

a) att lära sig hur man tänker snarare än vad man ska tänka

b) att utveckla kritiskt tänkande i en värld full av information

c) att fördjupa förståelsen av den mängd faktorer på lokal, nationell, och global nivå som antingen främjar eller undergräver fred

d) att uppmuntra attityder och handlingar som främjar fred

e) att förmedla kunskap om och en ansvarsfull inställning till de utmaningar mot säkerheten som vi i dag och i framtiden kan ställas inför genom alltmer utvecklade metoder och teknik inom forskningen

f) att på alla nivåer framhålla värdet av fred, tolerans, ickevåld, dialog och samtal som grunden för människor, länder och civilisationer

Nedrustningsundervisning fokuserar på själva nedrustningen, på stegen för att nå den och på de positiva effekter nedrustning har på den socio-ekonomiska utvecklingen. Den kan beröra konfliktlösning eller undersöka orsaker till krig och sambanden mellan teknologi och krig (II:8). Se hela studien UN GA A 5774 och den enhälligt tagna resolution som uppmanar alla länder att följa dess rekommendationer UN A Res 57-60 Ed f Disarmament. Generalförsamlingen beslöt samtidigt att alla dess medlemmar två år senare skulle rapportera om vad man gjort för att följa dem. Svenska UD vände sig då till Skolverket – som svarade att våra skolor sedan länge följer de rekommenderade principerna. De lärare, lärarstudenter och lärarutbildare som deltog i ett par av Yrkesgrupper mot kärnvapen arrangerade seminariedagar vid Lärarhögskolan i Stockholm år 2004 hade en annan uppfattning.

 

SKA VI UNDERVISA OM KÄRNVAPEN?

När Kofi Annan inför FN:s generalförsamling år 2002 presenterade den studie som genomförts av en internationell expertgrupp sa han bl a:Det är märkligt för en man i min generation att se en helt ny generation växa upp utan en ständigt närvarande rädsla för en kärnvapenkatastrof. Ändå är det så, och det är bra. Men baksidan av detta är okunnighet om de verkliga faror som finns, framförallt i det kärnvapenarv som vi fått från förra århundradet. Och okunnighetens följeslagare är likgiltighet: det vi inte vet något om är vi inte beredda att göra något åt.

Under 1980-talet och det kalla kriget genomfördes av svenska Läkare mot kärnvapen (SLMK)  flera undersökningar av vad som mest oroade den tidens tonåringar. Det visade sig inte oväntat vara risken för ett kärnvapenkrig – och att den äldre generationen inte tycktes bry sig om att göra något åt det. Då utvecklade SLMK i samarbete med Lärare mot kärnvapen ett av världens första stora undervisningsmaterial om kärnvapen, Fakta och tankar om kärnvapen. Det översattes till engelska och ryska och väckte stor internationell uppmärksamhet.

LÄR OM KÄRNVAPEN

År 2008 lät läkarna omarbeta, uppdatera och utöka materialet under nytt namn, Lär om kärnvapen. Det  innehåller som sin föregångare fakta och tankar i ämnet, fördelade på ämnesområdena historia, teknik/fysik, juridik, medicin, politik, geografi, biologi, ekonomi, etik/religion. Det omfattande IT-materialet är upplagt i en basdel med länkar för fördjupning och är fritt att ladda ner från laromkarnvapen.se

2009 kompletterades det med en lärarhandledning för 17 lektioner, Lär om känvapen – lär om nedrustning främst tänkt för gymnasiet och åk 9, men mycket användbart också inom folkbildningen. Materialet är en översättning och bearbetning för svensk skola av ett nyzeeländskt material, Learn abolition, framtaget av Tim Wright och Dr Kathleen Sullivan, ledande expert på nedrustningsutbildning och konsult för FN. Översättning och svensk bearbetning: Johan Rinman, Sveriges Lärare för fred. Fritt, liksom det nyzeeländska originalet, att ladda ner och spridas.

Det innehåller baskunskaper om kärnvapen i form av 17 lektionsförslag, färdiga att använda direkt i klassrummet eller som underlag för specialarbeten och uppsatser. Till den svenska upplagan har fogats fyra inledande lektionsförslag och en inledning av Kathleen Sullivan (se nedan). Särskilt lämpligt är materialet att använda i svenska (debatt- och skrivövningar) och samhällskunskap (en av de viktiga frågorna i vår tid), men också i historia, naturkunskap, filosofi, psykologi, bild och matematik. Det belyser frågorna ur en rad synvinklar och präglas av en klart optimistisk anda.

Några rubriker: Myter och fakta, Håll en klassrumsdebatt, Ordna en skrivtävling, Beskriv en kärnvapenexplosion, Rollspela en kärnvapenkris, Arrangera en FN-debatt, Genomför en opinionsundersökning, Ett bildprojekt, Skriv till dina politiker.

Det är ett material helt för vår tid, med ett tilltal direkt till de elever som skall arbeta med det. Det är sakligt och vetenskapligt korrekt – och det visar att vi kan påverka.

Här följer första kapitlet i lärarhandledningen:

LITEN HANDLEDNING I ATT UNDERVISA OM KÄRNVAPEN

Kärnvapen är ett ämne som kan väcka starka känslor hos både lärare och elever. Med ditt stöd kan ämnet bli engagerande, givande och hoppfullt. Men stannar du vid att ”alla har rätt till sin åsikt” och inte går vidare i diskussionen, så blir det inte lika meningsfullt. Det är i första hand elevernas insikter det här materialet vill utveckla – inte deras åsikter, som förhoppningsvis utvecklas ur insikterna.

Syftet med den här handledningen är att ge dig stöd och inspiration till att arbeta med kärnvapenfrågan tillsammans med dina elever. Den vill ge dig tankar och tips som kan guida dig genom arbetet.

Målet med övningarna i ”Lär om nedrustning” är att ge en trygg möjlighet att i klassen diskutera fakta, tankar och känslor kring kärnvapenfrågorna.

FÖRBEREDELSER

Innan du tar upp kärnvapenfrågorna i klassrummet är det värdefullt att reflektera över din egen drivkraft till att ta upp dem. Din egen målsättning klarnar och du får stöd att besvara eventuella frågor från eleverna.

Frågor som du kan reflektera över innan du tar upp ämnet med dina elever: Varför vill jag ta upp de här frågorna? Vad väcks i mig vid tanken på att ta upp det här med mina elever? Vad hoppas jag att mina elever ska ta med sig? Är det bra tajming att börja jobba med det här ämnet just nu?

Innan du börjar behöver du alltså lusten att arbeta med kärnvapenfrågor, någorlunda bakgrundskunskaper samt saklighet och hoppfullhet. Bakgrundskunskaper finner du i de inledande avsnitten i Lär om kärnvapen, www.laromkarnvapen.se.

KOMMA IGÅNG I KLASSRUMMET

Vad behövs i själva klassrummet? Se till att du har en Whiteboardtavla, utrymme där eleverna kan röra sig och respekt för elevernas åsikter. Tillsammans kan ni skapa en “klassrumsetik” så att eleverna kan känna sig trygga att dela med sig av sina känslor och åsikter. Låt eleverna ta fram en lista över förhållningsregler genom att ställa dem frågan: Vad behöver vi för att alla ska känna sig trygga och delaktiga?

Du kan sedan skriva elevernas svar på Whiteboardtavlan. Du kanske får svar som t.ex. respektera varandra, en person talar i taget, lyssna på varandra, alla har rätt till sin åsikt osv. När listan är färdig kan du gå igenom den tillsammans med eleverna. Enas om dessa förhållningsregler och gå sedan vidare med någon av de Inledande övningarna. Dessa övningar ger dig en känsla för elevernas förförståelse och för vad de kan vilja jobba vidare med. Börja gärna med ”Inledande övning 1 – Skapa ett associationsnät”.

ATT ARBETA MED AKTIVITETERNA

Genom upplevelsebaserade övningar och gruppdiskussioner kan eleverna få bättre förståelse för dagens kärnvapenhot. Efter de inledande övningarna kan ni därför gå vidare med några av aktiviteterna . Fundera över vilka arbetssätt som passar just dina elever. (Gillar de att diskutera? Tycker de om att skriva? Är de intresserade av andra medier och uttryckssätt?) Du kan visa dem hela materialet och be dem prioritera, eller i grupper välja olika delar av materialet för att sedan presentera resultatet gemensamt – i en temadag eller i en serie lektioner. Ni behöver inte göra alla aktiviteter, utan det viktiga är att tänka till i kärnvapenfrågan.

Om det av någon anledning är orolig stämning i klassen inför att gå vidare med kärnvapenfrågan så kan du undvika aktiviteter där eleverna på något sätt upplever att de konkurrerar mot varandra. Välj istället aktiviteter där eleverna uppmuntras att samarbeta med varandra, t.ex. Designa en fredssymbol (5), Hedra offren (8) och Beskriv en kärnvapenexplosion (15). Att arbeta i mindre grupper istället för i helgrupp kan också vara till hjälp, t.ex. den inledande övningen Mikrolabbet eller Genomför en opinionsundersökning (16). Även Organisera en skrivtävling (2) kan utvecklas till ett samarbete mellan elever och grupper.

Vi måste vara beredda på att möta diametralt olika åsikter i klassen. I diskussionsövningarna ”vinner” den som har de bäst underbyggda argumenten, inte den som har ”rätt”.

Efter varje genomförd aktivitet är det bra om du kan sätta in den i ett större sammanhang: har du lärt dig något här som du kan använda i ett annat sammanhang?

ATT DISKUTERA OM KÄRNVAPEN

Alla aktiviteter inbjuder till dialog i klassrummet, men vissa är speciellt lämpade för diskussioner (se rutan i bifogad fil). Kom ihåg att eleverna kommer mer att minnas hur ni pratade om kärnvapen mer än exakt vad som togs upp. Genom att poängtera att samarbete uppstår när det finns frivillighet så kan du hjälpa eleverna att förstå varandra.

Diskussionerna blir extra givande när eleverna får reflektera över sina egna sätt att bemöta varandra när de diskuterar. Att reflektera kring diskussionerna kan bli en röd tråd genom hela undervisningen. Visa eleverna hur verklig förståelse i kärnvapenfrågan begränsas när fokus hamnar på vem som har ”rätt” och vem som har ”fel”. Förståelsen möjliggörs när ni tittar på de underliggande drivkrafterna och behoven bakom det som sägs. Försök att under eller efter diskussionen ta fram vad båda sidor kan tänkas ha gemensamt – försök fokusera på det istället för på olikheterna!

Det finns många sätt att skapa detta klimat: Ordföranden i aktiviteterna Arrangera en FN-debatt (9) och Rollspela en kärnvapenkris (6) skulle kunna se till att diskussionerna förs på detta sätt.

Beskriv en kärnvapenexplosion (15) kan kompletteras med en diskussion om vad vi kan göra för att undvika att detta sker.

I aktiviteten Skriv till dina politiker (12) kan ni lägga in en diskussion och ett utforskande av olika sätt att påverka. Du kan fråga eleverna varför man kan uppleva ett motstånd mot att ta kontakt med sina politiker? Varför tycker många att det är enklare att demonstrera på olika sätt? Varför väljer så många att göra ingenting? Vad säger jag JA till i mitt NEJ till att skriva, söka upp, eller skicka e-post till dem jag vill påverka? Om elever känner sig osäkra inför att träffa sitt kommunalråd, Besök ditt kommunalråd (17) kan de t.ex. rollspela besöket i klassrummet. Du kan även lägga in forumspel i anslutning till flera aktiviteter.

Om det är samma två elever som argumenterar mot varandra utan att andra får en chans att komma in i diskussionen så kan du göra aktiviteter där eleverna tilldelas specifika roller, t.ex. Ha en debatt i klassrummet (1) eller Arrangera en FN debatt (9). Om situationen ändå dyker upp så kan du kontrollera att du har förstått vad eleverna vill ha sagt. Om en elev inte känner sig hörd kommer han/hon att upprepa sin åsikt tills någon hör. Rikta dig direkt till personen och kontrollera att du har uppfattat vad han/hon velat säga. Be att få höra andras tankar om det personen har sagt. Du kan också göra en ”runda” där var och en får chans att säga något (men låt den som vill få avstå).

Ibland händer det att elever börjar prata förbi varandra och sväva iväg från just kärnvapenfrågan. Här kan det vara frestande att bara låta diskussionen fortgå när du ser hur mycket energi och känslor ämnet väcker. Kom dock ihåg värdet av att stanna upp och sammanfatta elevernas uttalanden. I Uttryck din åsikt (4) är lärarens närvaro viktig så att alla får komma till tals. Fånga upp alla sidor, så sänker du samtidigt tempot i diskussionen och alla argument kommer fram.)

Mer handledning finns i varje avsnitt av materialet! Lycka till! (Kathleen Sullivan)

Den kompletta lärarhandledningen finner du i Lär om kärnvapen – lär om nedrustning  eller det engelska originalet Learn abolition.

EN OSÄKER VÄRLD. KÄRNVAPNENS KONSEKVENSER OCH NEDRUSTNINGENS FRAMGÅNGAR

2016 gav Svenska  Läkare mot kärnvapen ut EN OSÄKER VÄRLD. Kärnvapnens konsekvenser och nedrustningens framgångar (2016, 2017), en antologi med bidrag av bl a Yokiko Duke, som berättar sin familjs minnen av Nagasaki och Hiroshima, Peter Wallensten om hur kärnvapen ger osäkerhet, inte fred, Jenny Lindvall om klimatmässiga konsekvenser av ett regionalt kärnvapenkrig, förre FN-juristen Hans Corell om juridiska aspekter på ett kärnvapenförbud, Gunnar Westberg med det ovärderliga kapitlet ”En kärnvapenfri värld” – om hur det kommer sig att världen sedan 1945 till stor del genom folkrörelserna har undgått kärnvapenkrig – och om varför så många ännu älskar bomben:

”Kanske ligger roten till problemet i själens djupaste skrymslen. Den ligger i vår djupaste fruktan – och i vårt krav på makt… Kärnvapnen representerar den yttersta militära kraften- så nationer vill äga den – och likt Gollums ring, när vi fått den, kan vi inte ge upp den. (F.W de Klerk i Medicine, conflict and survival 30:1, 2014).

Det sista kapitlet i boken är skrivet av forskaren i internationella relationer och folkrätt, chef för the International Campaign to Abolish Nuclear Weapons /ICAN), Beatrice Fihn, Genéve. Här arbetar mer än 420 civilsamhällesorganisationer tillsammans för att få till stånd ett förbud mot kärnvapen. Kapitlet har rubriken ”En historisk möjlighet – kärnvapnen kan snart vara förbjudna”.

Boken kan beställas från info@slmk.org

7 juli 2017 skrev så 122 länder, däribland Sverige, under en FN-resolution med texten till ett avtal som, när det vinner laga kraft, syftar till att förbjuda kärnvapen.  Det hoppas man ska ske under 2017, efter läsning och beslut i alla medlemsländer . Läs resolutionen här: Treaty 7 th July on banning nuclear weapons,   information direkt från ICAN. Mer om kärnvapen och om arbetet för att förbjuda dem finns under menyn VERKSAMHET/Artiklar-Debatt/Kärnvapen och under VERKSAMHET/Aktuellt.

Läs också avsnittet ”Läroböckerna tiger” i SKOLA/Fredsundervisning : ”Undervisningens roll i fredsbyggandet”  ( sid 7-8)

IKFF, Läkare mot kärnvapen och ICAN, den internationella kampanjen för kärnvapennedrustning, gav 2015 ut ett behändigt informationshäfte om kärnvapen, Grejen med kärnvapen, fritt att ladda ner.

Nedrustning – litet historia

I början av 1900-talet fick pojkarna i folkskolan tillverka gevär i träslöjden för att marschera med dem på skolgården under lektionerna i gymnastik. I gymnasieundervisningen ingick rent militära övningar, ledda av officerare och med skarpa skott. Första världskriget och en stark opinion från fredsrörelsen, inte minst våra äldsta fredsorganisationer Svenska freds-och Skiljedomsföreningen (1883), Sveriges kvinnliga fredsförening (1898), Lärarinnornas fredsförening (1917)  och den 1920 bildade Svenska skolornas fredsförening, ändrade på detta.

1957 hade  Svenska Freds startat en namninsamling mot bomben (95 000 namn).

Aktionsgruppen mot svensk atombomb, AMSA (1958), skapade tillsammans med den övriga  fredsrörelsen, kväkarna, kyrkan och Socialdemokratiska kvinnoförbundet  en stark opinion som ledde till att regeringen senare beslöt att avstå från sina planer på en svensk atombomb. AMSA:s program hade två punkter:

  1. Vi motsätter oss under alla förhållanden att kärnvapen införlivas i svenskt försvar.
  2. Vi vill fortsatt debatt angående möjligheterna att använda de resurser, som nu går till militära ändamål, för uppbyggande syften.

 1958 gav P.A. Fogelström, en av initiativtagarna till AMSA, tillsammans med löjtnant Roland Morell ut skriften I stället för atombomb. Bland de aktiva i och omkring AMSA var också  Barbro Alving, Gunnar Beskow, Yngve Brilioth, Elsa Cedergren, Sara Lidman, Ingrid Segerstedt Wiberg, Inga Thorsson, Maj Britt Theorin.

Under 1970-och 80-talen bedrev Svenska Freds, inte minst genom Lars Ångström, en intensiv upplysningsverksamhet i skolorna om vad kärnvapen innebär och vilka alternativ vi har. Där kom från 1982 också Läkare mot kärnvapen in, bl a med sitt utbildningsmaterial (se ovan). Anklagelser kom att man därigenom skrämde upp eleverna. Sanningen var att de redan var skrämda genom tidningar och TV (vilket bl a visades av enkäter) och ställde frågor som lärarna hade svårt att besvara. Från dåvarande Skolöverstyrelsen kom inget upplysningsmaterial (kärnvapenfrågorna mörkades av de flesta regeringar i världen). Därför sökte och fick man hjälp från fredsrörelsen, och blåste nytt liv i skolornas fredsförening, nu under namnet Lärare mot kärnvapen.

1 maj 1981 startade kampanjen för en kärnvapenfri zon i Norden, ledd av sju fredsorganisationer. På ett halvår samlade man in 610 000 namn som överlämnades till utrikesministern. 1982 hölls i Göteborg ett  stort nordiskt fredsmöte med 100 000 deltagare, föregånget av två ”budkavlar för fred” som gick genom hela landet. Samtliga riksdagspartier utom Moderaterna ställde sig bakom tanken på Norden som kärnvapenfri zon.

1978 beslöt FN:s generalförsamling, på nordiskt initiativ, att förhållandet mellan nedrustning och utveckling skulle undersökas. Rapporten, som togs fram under ledning av Inga Thorsson, vår dåvarande nedrustningsambassadör vid FN, lades fram 1982 och följdes av beslut att medlemsstaterna skulle göra egna uppföljningar av den.  1984 kom  rapporten In Pursuit of Disarmament. Conversion from military to civil production in Sweden, skriven av Inga Thorsson för den svenska regeringen.

Svenska Freds, IKFF och Kristna fredsrörelsen har genom åren ställt svensk vapenexport under stark debatt och ofta lyckats påverka vår export till länder i kris och konflikt.

Ska fredsrörelsen och de svenska lärarna  än en gång lyckas skapa en opinion mot vapen som konflikthanteringsmedel?

RÖJ EN MINA

Svenska FN-förbundets kampanj Röj en mina har under många år varit lätt att förankra i skolklasser som velat göra något aktivt i nedrustningsarbetet.

På hemsidan www.fn.se finns tips och information om hur man kan engagera sig.

VAPENHANDEL – LÄTTA VAPEN

2014 tog Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen fram hemsidan www.vapenvalet.se . Där finns i fliken För lärare, förutom fakta och diskussionsmaterial om svensk vapenexport, också en utmärkt lärarhandledning med ett antal lektionsförslag och arbetsuppgifter.

”I en bilaga listas de förmågor, det centrala innehåll och de kunskapskrav som är kopplade till lärarhandledningen och som rör ämnena svenska, religionskunskap och samhällsvetenskap/SO. Övningarna kan också anpassas till andra ämnen.”

Global Peace Index (GPI) rankar varje år världens mest fredliga länder utifrån faktorer som väpnade konflikter, mordstatistik, terrordåd, tillgång till vapen och vapenexport. År 2015 hamnade Sverige på 14: e plats bland de mest fredliga nationerna – mycket på grund av svensk vapenexport. Fredligaste länder befanns då vara Island, Danmark, Österrike, Nya Zeeland och Portugal.

Nästan hälften av de 163 länder som ingår i undersökningen har 2015 ett högre fredsindex än ett år tidigare!

Kristna fredsrörelsen har under många år lett insamling av lätta vapen i Colombia, vid sidan av undervisning i ickevåldslig konflikthantering.

IKFF har  med stöd från Folke Bernadotteakademin tagit fram ett i undervisningen användbart häfte, Grejen med Små och lätta vapen,  skrivet av Sofia Tuvestad och Ida Arneson (2016). Bland rubrikerna: Genusbaserat våld, Genusnormer och vapen, Vapen och sexualitet, Nedrustning med genusperspektiv, Vad gör vi nu? info@ikff.se

Lästips

Åkerström, Linda: Den svenska vapenexporten (2016). Stockholm: Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen och Leopard förlag.

 

Referenser

Fogelström, Per Anders (1971, 1983). Kampen för fred. Berättelsen om en folkrörelse. Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Gemensam säkerhet: Ett program för nedrustning. (1982). Rapporten från den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av Olof Palme. Stockholm: Tiden.

Grejen med humanitär nedrustning (2015). www.ikff.se

Melin, Inga-Brita (1999). Lysistrates döttrar. Pionjärer och pedagoger i två kvinnliga fredsorganisationer (1898-1937). Doktorsavhandling vid Umeå universitet.

Lätta vapen – tunga konsekvenser (2015). www.ikff.se

Tuvestad, Sofia och Arneson, Ida (2016). Grejen med Små och lätta vapen. Stockholm. IKFF m stöd från Folke Bernadotteakademin.