UNESCO
Since war begins in the minds of men, it is in the minds of men that the defences of peace must be constructed (ur inledningen till Unescos stadga, antagen i november 1945).
Då UNESCO grundades 1945 var det utifrån antagandet att all tyranni, inklusive det som leder till krig, främjas av okunnighet och fördomar. Alla människor, var de än bor, måste följaktligen få lära sig att resonera och att utveckla mänskliga värderingar – som en grundval för fred och mänskliga rättigheter.
Dessa tankar utvecklades redan 1942, mitt under kriget, i ett möte i London mellan några intellektuella bland de allierade . Eftersom fred måste ha sin grund i intellektuell och moralisk solidaritet, och eftersom krig uppstår i människors sinnen, så är det i människors sinnen som försvaret för fred måste byggas. (ur Unesco Today, 1995)
Man bör lägga märke till formuleringen att det är krig som uppstår i människors inre – inte den konflikt som kan leda till krig. Konflikten har ju sitt ursprung i otillfredsställda basbehov eller bristande resurser. Men det är, med Gandhis ord, inte konflikten som är problemet: problemet är hur vi väljer att lösa den. Vapen har aldrig löst några konflikter. Gandhi var mycket tydlig: ”Non-violence is the law of human species.” Med de vapen vi har i vår tid är ett nytt sätt att tänka nödvändigt. (Se vidare under menyn FORSKNING.)
FN – DEKLARATIONER OCH KONVENTIONER
FN-stadgan
FN-stadgan med inledningen, den s k preamblen, återfinns på länken https://www.unric.org/sv/information-on-fn/11. Jan Öberg, TFF, höll på Orust den 20 okt 2016 ett inspirerande seminarium kring FN-stadgan. Ett referat av hans föredrag finns på Fredsrörelsen på Orusts hemsida.
Rekommenderad litteratur. Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Per Boström och Lars Gunnar Liljestrand. (2013. Lagen mot krig: Om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen. Lund: Selanders.
FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna
10 december 1948 antog FN: s generalförsamling Universal Declaration of Human Rights. (FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna). I samband därmed uppmanade Generalförsamlingen alla medlemsländer att publicera deklarationen samt “tillse att den sprids, visas, läses och förklaras framförallt i skolor och andra undervisningsinstitutioner, utan åtskillnad beroende på länders och områdens politiska status.”
Ur inledningen:
“Generalförsamlingen kungör denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna såsom en gemensam riktlinje för alla folk och nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri- och rättigheter, och genom utvecklande åtgärder, nationella och internationella, försäkra sig om att de överallt verkligen erkänns och efterlevs…”
Artikel 26, paragraf 2
“Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.”
De mänskliga rättigheternas historia finns i menyn SKOLA/Mänskliga rättigheter.
De ursprungliga tankarna har sedan 1948 av FN slagits fast i en rad lagligt bindande konventioner.
En förklaring (deklaration) är inte lagligt bindande för medlemsstaterna. Det är däremot en konvention. Därför antogs år 1966
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
Konventionens artikel 13 paragraf 1 gäller skolväsendet, inleds med Deklarationens § 26 men har ett tillägg, här delvis markerat av oss:
“Konventionsstaterna erkänner rätten för envar till utbildning. De är överens om att utbildningen skall syfta till att till fullo utveckla den mänskliga karaktären och insikten om människans värde, samt att den skall stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. De är vidare överens om att utbildningen skall göra det möjligt för envar att göra en nyttig insats i ett fritt samhälle, främja förståelsen, fördragsamheten och vänskapen mellan alla nationer och mellan alla rasgrupper, etniska grupper eller religiösa grupper, och även främja Förenta Nationernas verksamhet för fredens bevarande.” (s 51 Överenskommet!)
UNESCO:s Rekommendation om utbildning för internationell förståelse, samarbete och fred och undervisning om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna kom 1974.
Denna rekommendation blev grunden för vad som kom att kallas fredsundervisning, i Sverige och i världen. Den inleds med Deklarationens § 26:2 (se ovan). Här några utdrag ur de 4 artiklarna med praktiska anvisningar i rekommendationens Riktlinjer:
- en internationell dimension i och ett globalt perspektiv på utbildningen på alla nivåer och i alla dess former
- förståelse och respekt för alla folk, för deras kulturer, civilisationer, värderingar och levnadssätt
- medvetenhet om det växande globala ömsesidiga beroendet mellan folk och nationer
- förmågan att kommunicera med andra
- medvetenhet inte endast om rättigheter utan också om skyldigheter som individer, samhällsgrupper och nationer har emot varandra
- förståelse för nödvändigheten av internationell solidaritet och samarbete
- villighet från individens sida att delta i lösandet av problemen i samhälle, i landet och i stort (artikel 4)
- Utbildningen bör utveckla en känsla av socialt ansvar och av solidaritet med mindre privilegierade grupper och bör leda till iakttagande av jämlikhetens principer i det dagliga uppförandet. Den bör också bidra till att utveckla egenskaper, anlag och krafter som gör det möjligt för individen att förvärva en kritisk insikt om problem på det nationella och internationella planet. (artikel 5)
- Utbildningen bör betona det otillåtna i att tillgripa krig i expansions-, angrepps- och ockupationssyfte eller att bruka makt och våld i undertryckande syfte. . . (artikel 6)
Rekommendationen ger, efter dessa vad man kallar praktiska anvisningar, också råd för genomförandet: lärarnas behov av fortbildning, kvaliteten på läromedel, samarbete med forskarvärlden, internationellt samarbete mm.
Hela rekommendationen i engelskt original finns här i FN:s rekommendation för utbildning för internationell förståelse, 1974.
Det kom dock att dröja innan den nådde fram till sina målgrupper.
Skolverket gav år 1995 ut Överenskommet! Fyra internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna. (ISBN 91-883 72-92-8). Den innehåller i svensk översättning först en kort introduktion om FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Därefter följer de fullständiga texterna till
- FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna. Dessa är Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheterna och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. (se vidare SKOLA/Mänskliga rättigheter: Vägen till de mänskliga rättigheterna)
- FN:s konvention om BARNETS RÄTTIGHETER(Se vidare Mänskliga rättigheter/Barnkonventionen).
- FN:s rekommendation om utbildning för internationell förståelse. Här finns hela UNESCO-rekommendationen .
- FN:s deklaration och rekommendationer om undervisning i MILJÖFRÅGOR.
FN antog år 2000 ett åtgärdsprogram för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. Initiativet hade tagits av UNESCO. Se vidare under menyn SKOLA/Fredskultur.
År 2002 antogs enhälligt en resolution om Undervisning för nedrustning UN A Res 57-60 Ed f Disarmament. Den betonar behovet av ett nytt sätt att tänka och pekar på sambandet mellan nedrustning och konfliktlösning. Se vidare menyn SKOLA/Nedrustning, som förutom ett fullständigt stort undervisningsmaterial och ett par mindre också har en sammanfattning av resolutionen på svenska.
Referens
Skolverket. (1995). Överenskommet! Fyra internationella överenskommelser som ligger till grund för de nya läroplanerna. Liber.
Unesco (1995) Unesco Today. Paris: Unesco.
Rekommenderad läsning
Andersson, R., Björkenfeldt, M., Boström, P. & Liljestrand, L-G. (2013). Lagen mot krig: Om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen. Lund: Celanders.